Stalkar Elitstyrkans hemlighet
Jag tittar på Elitstyrkans hemligheter
och tänker att jag vill bli som dem.
Stark psykisk,och fysik med mod och en förmåga till att samarbeta.
Startar att träna mitt mod
eftersom det är där en stor svaghet sitter.
Blir till att börja med att hoppa i vattnat från mindre hög höjd.
Ser mig själv som någon på väg till att vara
snygg, smal och smidig
när jag väl vågar hoppa i.
Jag menar stor, stark och modig.
Men när jag sedan får se mig på foto ser jag något annat,
än någon som har målet att passar in i elitstyrkan.
Ja ni ser tyvärr rätt.
Det ÄR Muminmamman som hoppar.
Hur kunde det gå till?
I Tarkowskis film stalker
finns ett magiskt rum där den som kommer in dit får sin innersta önskan tillfredställd/uppfylld.
Problemet är bara att det inte är den medvetna önskan utan den innersta viljan som rummet rättar sig efter.
Det berättas om en figur i filmen som kommer in i rummet för att rädda sin bror från döden,
men brodern dör och i stället blir mannen ofantligt rik. I förtvivlan i den upptäckt han gjort om sig själv tar han livet av sig.
Rummet i Stalker avslöjar vad vi i verkligheten eftersträvar efter,
inte vad vi säger att vi önskar.
Så jag får väl erkänna:
Jag vill vara som Muminmamman.
FOTNOT: Faktatexten är taget från radioprogrammet Allvarligt talat av
Horace Engdahl.
Programmet inspirerade mig också till texten.
Deppig läsning om depression
Alltid förföljd av stenåldersmänniskan
och kanske det även inkluderar frågan:
Varför?
Varför får vi människor depressioner i ett sammanhang där vi har det bra?
Brist på ämnet Serotonin,
ja visst
men varför?
Rangteorin är en teori om hur evolutionen fått depression hos människor att uppstå. Enligt denna teori gynnar depression spridningen av vissa gener. Det är en anpassning till att man förlorat sin sociala status och samtidigt även tron på att kunna återvinna den. En besegrad individ har en strategi som misslyckats och behöver anpassa sitt beteende för att öka sina chanser att överleva. Det naturliga urvalet har tagit fram depression som ett sätt att få oss att acceptera en underordnad roll. Vinsten av en depression är att förhindra att en förlorare förlorar ännu mera i en konflikt.
När en individ håller på att förlora en social konflikt så startar ett beteendeprogram som får individen att sluta tävla och sänka sina ambitioner. Denna process är ofrivillig och resulterar i energiförlust, nedstämdhet, sömnstörningar, dålig aptit, och förlust av självförtroende, vilket är typiska symptom vid depression. De yttre symtomen på depression (ansiktsuttryck, ihållande gråt, etc.) signalerar till andra att förloraren inte duger i konkurrensen, och det avskräcker också andra från att försöka återställa förlorarens sociala status.
Att acceptera en lägre status hade en viktig funktion i ett stenålderssamhälle: det ökar överlevnadschanserna för den enskilde individen (egentligen dennes gener) genom att ge skydd mot fientliga stammar, behålla tillgång till mat och till gemenskap. Att anpassa sig till en lägre rang ger två fördelar: dels ser depressionen till att förloraren verkligen ger upp och inte försöker göra en "comeback", dels blir vinnaren försäkrad om att förloraren verkligen har gett upp, så att konflikten upphör utan ytterligare våld mot förloraren. Den sociala ordningen blir då återställd.[39]
- ^ Evolutionary Psychiatry: A New Beginning. 2000. ISBN 0-415-21978-7
- Från sidan: http://sv.wikipedia.org/wiki/Serotonin
Men misströsta inte kära människa.
Det finns andra sammanhang där du kan få vara den du är utan att bli en förlorare
och vill du inte byta miljö
så kan du både "dopa dig" med lite Serotonin
och träna för rond två.
Den andra ronden som du har alla möjligheter att vinna
med eller utan knock out.
En tråd som följer på vår väg
Det går en tråd genom historiens väg,
en tråd som följer på vår väg,
en tråd som binder och som säger: Du är en häxa!
Det spelar ingen roll vad vi gjort
ni förföljer oss som ni alltid har gjort
och skriker orden: Du är en häxa!
Det finns ett stup i Finspångs skog
ett stup som vittnar om sju mord
ett stup som kallas Trollkäringröset
Vi kastades ned från det stup
som vette mot elden där det skulle ta slut
och i elden brann våra insmorda kroppar
Men vad har vi gjort? Vad har vi gjort?
Vad har vi gjort?
När ni skriker orden: Du är en häxa!
Vi är Elin och Kerstin från Näs
Ingrid från Gållbo
Ingrid från Vånga
Kirstin från Trådbrunna
Ingrid från Ribbestorp
och Margareta från Eketorp
Men vad har vi gjort? Vad har vi gjort?
Vad har vi gjort?
Vad har ni gjort med Lusse från Mullsäter?
Vi föddes en gång för länge sen
men fortfarande lever vi om och om igen
Vi jagas och kallas horor och häxor.
Horor och häxor!
Ni bränner oss med era ord
och vi frågar oss fortfarande: Vad har vi gjort?
Vad har vi gjort för att kallas horor och häxor?
Vad har vi gjort? Vad har vi gjort? Vad har vi gjort?
När ni skriker orden:
Horor och häxor!
Det går en tråd genom historiens väg,
en tråd som följer på vår väg,
en tråd som binder och som säger: Du är en häxa!
Bilderna är tagna på väg upp och på väg ned från Ombergs hjässa.
Texten har fått musik av Lena Schörling
och är under bearbetning.
Växtvärk
Växten frågade sig:
Vad finns meningsfullheten i
att växten ska värka fram
för att en människa ska lyckas slo rot,
kunna blomma ut oavsett i vilken jordmån
hon stoppas ned för att gro.
Vad finns meningsfullheten i
att vissa av oss får kärleksfull sol
och andra av oss måste växa trots hotande moln
Gör oss så olika rustade för väder,
en del av oss så spröda att vi går av vid första oväder.
Medan andra står stadigt kvar
och får en yta likt läder.
Vad finns meningsfullheten i
att oavsett oddsen för att lyckas blomma ut
så måste varje växtlighet kunna stå ut
kämpa för att nå upp med sina blad
över planket som hindrar dess fart.
Så säg...
Vad är meningsfullheten med att växten ska värka fram
om det inte har som uppgift att sätta stopp för tillväxten
av människans fart mot uppväxten.
Allt har sitt pris, allt som sägs men också det som aldrig blir sagt
Människor är olika.
En del av oss tar det säkra före det osäkra och öppnar inte munnen.
Andra kan bara inte låta bli att göra det motsatta,
öppna munnen och säga sin mening.
En del människor följer regler och normer,
skrivna och oskrivna lagar.
Andra kan inte låta bli att hela tiden testa gränser.
Hur långt kan jag gå?
Kan inte acceptera,
kan inte se att allt har sitt pris
och det är kanske inte värt det jag får betala.
Länder är olika.
En del länder har censur.
Vill visa att här visar vi inte för varandra våra tankar.
Andra länder vill drilla sina skolelever att tänka högt,
kunna argumentera och aldrig sitta tysta.
I det fria landet måste man bli påmind om att det finns censur även här,
självcensur.
Man behöver inte säga allt man tänker,
även om man får
och även om man inte får
tio års fängelse,
1000 piskrapp framför al-Jafali-moskén i Jeddah
och 2 miljoner kronor i böter
som Raif Badawi i Saud Arabien nu blivit dömd till.
Varför håller inte människor käften i diktaturländer?
Varför är de inte rädda om sig?
Varför?
Kan det vara så att det fria ordet
är människans själ,
gör vad den vill
oavsett konsekvenser.
Tänker inte att den hör ihop med en kropp
som inte kan flyga iväg utan därför får betala priset
för allt som sägs
men faktiskt också det som muras in i tystnad och aldrig blir sagt.
Lämnar dig aldrig ensam kvar, den existentiella ensamheten
Står där bredvid dig,
den existentiella ensamheten.
Du ser den inte.
Du känner den inte
när du far fram mellan olika klockslag och aktiviteter.
Men så plötsligt
känner du den där den står,
bredvid dig och i dig
omöjlig att ta sig ur dess tag.
Du känner dig ensam
och ensamheten har ett namn,
den existentiella ensamheten.
Den tillhör oss,
alla vi som är födda.
Skymtar fram och griper tag
när vi är som mest sårbara.
Då vi drabbas av prövningar
som känns oövervinnliga,
just nu.
när beskedet om svår sjukdom kommer.
Ensam
när jag inser att jag ska dö.
Ensam
trots att jag är omgiven av människor som bryr sig om mig.
Ingen kan lyfta bort en annan människas existentiella ensamhet.
Bara knacka på
för att våga stiga in.
Ordlös närvaro ellar bara prat
om vardag eller livet,
som inte blev som jag har valt.
Vågar du sträcka ut handen mot den
obehagliga ovälkomna existentiella ensamheten?
Killa den lite.
Bekräfta att du har sett den.
Känn den och säg:
Vad bra att du alltid är med mig,
du min ensamhet och följeslagare.
Omöjligt att vara helt ensam om du är hos mig och i mig.
Du som bär namnet den existentiella ensamheten,
den ensamheten som aldrig går ifrån mig.
Fakta från Peter Strang, läkare/professor/författare
Våga gå in på: www.peterstrang.se
Du kom inte fram
Du kom inte fram till oss den där dagen då almanacken visade 24:e april, torsdag och redan innan vi visste så var du saknad.
Till din profession var du sjuksköterska och till din arbetsgärning hörde uppgiften att höja välbefinnandet och livskvalitén för de patienter som har sjukdomar med svåra symtom. Du arbetade och mötte de människor som betraktas av oss alla andra vara närmast döden. Ett privilegierat arbete där man kan göra skillnad för en annan människas sista tid.
Tack vare din långa erfarenhet, din kunskap och din förmåga att lyssna in, så var du en stor tillgång för att hitta lösningar till ett minskat lidande. Du ville göra gott och du ville att patienter och närstående skulle känna sig trygga oavsett om de vårdades på sjukhus eller var hemma.
Du hade kunskaper och egenskaper som vi alla önskade att vi hade. Du var pålitlig, beslutsam, noggrann, uthållig och lugn. Du var trygg, vilket gjorde att när vi jobbade med dig så var också vi trygga. Du såg och du agerade.
En annan stark egenskap var också att du kunde visa och lära ut. Detta gjorde att du många gånger fick vara handledare till sjuksköterskestudenter och ny personal. Det var en uppgift som du såg ut att trivas med och du var uppskattad. Du delade mycket med oss från din familj, från dina aktiviteter, från dina ledigheter och man kunde reflektera över att så här kan ett liv också vara.
Nu när du är borta ifrån oss så är det inte bara din kunskap vi saknar. Vi saknar också dig. Vi saknar ditt leende, din röst, din glädje, ditt lågmälda skratt, din ilska, dina tårar. Allt som man har förmånen att dela med varandra när man arbetar sida vid sida, bredvid och mitt i, livet och döden.
Du kom inte fram den dagen då almanackan visade en dag-tur och du trampade genom våren för att nå ditt mål och komma fram. Och det kanske inte hjälper att som tröst tänka på alla de gånger du kom fram. Du kom fram till dina kära, till dina patienter, till dina arbetskamrater, till dina medmänniskor. Du kom fram med din omtänksamhet, vilket alla inte har förmågan att kunna göra. Det känns att du har lämnat oss, men vi hoppas att det betyder att du har kommit fram till något annat. En plats där vi vill att du ska ha det väldigt bra.
Dina arbetskamrater på LaH
Tänkt av text
Text av Tänkt heter den här kategorin, men det är också Tänkt av Text.
En text till en tänkt jullåt som nu har fått ett fantastisk musikarregemang.
Min nästa tanke är att du ska få höra, men även vilja sjunga den.
Men den kreativa processen tar tid, därför kan jag bara bjuda på texten.
Så här tänker jag om julens budskap.
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december mer än väntan?
Väntan på ljusare dagar
på ljus och jul
December, december
Vad har du i vägen?
Ave Maria
Det är du som är vägen
Du födde din son
utan barnmorskans hjälp
i ett stall, i Betlehem
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Guds son
Deceber, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Det är du som visar vägen
visar tillit, hade tro, kunde känna hopp
i en tid som var svår, då du blev mor
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Guds son
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Det är du som visar vägen
Du fick en tokig son
som höll fast vid
att han var, Guds son
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Messias
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Kan någon förstå din väg?
På åsnan, i stallet, i Nasaret,
på Golgata, vid korset
och hela tiden var du kvar
Änglarna sjöng:
Kom igen, det är DIN son!
December…
December betyder jul
julen betyder ljus
i julen och ljusen ser vi glädjen över
Jesus som föddes för ca 2000 år sedan
Ave Maria du var hans mor.
Du lärde Jesus Kristus, din son
resten av världen tillit, hopp och tro. Hopp och tro
Bilder från internet tagna från:
http://gentogenym.com/post/merry-christmas/birth-of-jesus
http://fridenspensionat.blogspot.se/2011/02/jesu-barnabon.html
http://missionaryblogdigest.files.wordpress.com/2011/05/jesus-and-children-stock-photo.jpg
http://www.lifevesting.com/blog/2012/04/who-was-really-wearing-that-blindfold/
Tomten i fönstret, en sann julberättelse
Tänk dig att du är 90 år +.
Tänk dig att du bor på "hemmet" och sitter med din kamrat som också är 90 år +. Ni kan båda titulera er bondmoror, ett yrke som inneburit hårt arbete. Då när ni bodde på era respektive gårdar fanns det sällan tid för att bara sitta. Nu sitter ni och ni säger att det är fantastiskt att bli servade. Tänk att jag skulle få det så här bra och bara sitta upprepar vännen, som inte kommer ihåg vad hon sagt eller vad hon just tänkte att hon skulle säga.
Era livshistorier korsar varandra genom åren som gått. Döttrar som varit bästa vänner i små-skole-åldern. Söner som arbetat på den ena eller den andra gården. Ni känner varandra och därför blir det extra trevligt och intressant när något barn och/eller barnbarn kommer på besök. Berättelserna från förr får liv för du kan berätta och komplettera om episoder från din väns liv som också var ditt liv.
Du kommer ihåg saker som din vän bara kan skratta åt i dag. Kanske för att det är svårt att komma ihåg "En vanlig dag på jobbat för en 9-barns mor".
Kanske för att minnet blir mer och mer inbäddat i demens.
Men det är inte bara du som kan lämna historier från livet. Du kan också få och du får svaret på en gåta som hände på julafton för ca 40 år sedan. Gåtan vilken du blir påmind om av vännens son som frågar:
- Kommer du ihåg den julaftonkvällen som en tomte tittade in genom fönstret?
Det gör du och du har alltid undrat vem det var, även om du har haft dina aningar.
Först tittade tomten in genom det ena fönstret och sedan tittade han in genom det andra fönstret, i en lagom takt så att tomten skulle hinna förflytta sig. Men takten ökade och till sist gick det så fort att de som var inne i huset knappt han att flytta på huvudet från det ena till det andra fönstret, för att se tomtehuvudet sticka upp. Sedan var plötsligt tomten borta och inte visste man vem tomten var eller tomtarna, för det var två.
Så får du veta att det är två av vännens sex söner som roade sig med att gå bort till din gård för att göra tomtebus. Precis vad du misstänkte säger du, men nu vet du. Även om det tog några år innan du fick svaret. Närmare bestämt 40.
Bara ett skal
Straxt efter tio kommer dem in, ställer sig som en halvmåne runt min säng, Sängen som jag ligger i.
Jag blir betraktad av läkare och sjuksköterskor, kanske även av någon student. Dem tittar på mig och kanske det är den kliniska blicken som arbetar. Men när dem tittar på mig i sängen där jag ligger vill jag säga: Titta inte på mig för det här är inte jag. Jag är mycket snyggare, gladare och starkare i verkligheten. Men det säger jag inte utan jag tittar bort, tittar på den högste, han som är överläkare, han som är den ende som pratar. Han frågar hur jag mår i dag. Hur mår jag? Hjärnan kan inte hitta orden, inte hitta meningarna som ska passa ihop med det deras egna hjärnor har formulerat efter att de använt den kliniska blicken.
Mår inte bra.
En mening som skulle kunnas sägas även av en 3-åring eller en 99-åring och nu sägs av mig.
Men orden kanske räcker för jag hör den stora doktorn säga till den lilla doktorn:
Ordinera 4 liter dropp det här dygnet och så 40 kalium.
Så hör jag mig själv säga till han som bestämmer, överläkaren.
"Snälla kan jag inte få antibiotika?"
För jag tror att det är det enda som kan rädda mig från henne jag ser i spegeln.
Den svaga, den fula den ledsna. Hon som inte är jag.
Men jag får inte antibiotika för det bestämmer inte han, utan det gör infektionsläkaren.
Sedan går de ut och lämnar mig kvar i mitt skal som inte är jag.
Eller?
Ser mig själv i spegeln och möter min blick. Två stora bruna ögon, Maria Pepparkornsöga.
Ett namn jag fick av min fröken på lågstadiet när hon skrev berättelsen om trollklassen som var ute på skidutflykt. Alla barnen i klassen blev omdöpta till trollnamn. En fin saga som jag fick vara med i.
Maria Pepparkornsöga ser sig i spegeln.
Hon som inte är jag eller är det här jag?
Inte snygg, stark och glad men det här är ju faktiskt också jag,
Maria Pepparkornsöga.
Och så kommer frågan, hur ser jag på andra när de ligger i sängen och är sjuka som jag?
Hur ser jag på dem som inte ens kan säga: Det här är inte jag.
Tar fram boken: Sånger från äldreomsorgen
av Ragnar Thoursie, en äldre man som visar att det finns så mycket mer än vad vi ser,
innanför en människas skal.
Jag läser hans dikter som visar vad som finns innanför våra skal.
Handen på hjärtat
En ödmjukt gest, som också uttrycker
tillgivenhet. Men det kan även vara något annat.
Hjärtats slag oregelbundet.
En känsla av spänd oro.
Väntan, lyssnande inåt kroppen.
Vad händer härnäst?
Kära vän, dröj kvar
Min ingång och min utgång
Krälar på golvet
famlar efter larmknappen
till dig som stod mig närmast
och inte finnes här.
Var söker jag
dig som är min väg, min ingång
och min utgång?
Direktören och biträdet
På äldreboendet gäller en ny ordning.
Direktören plockar disken.
Skrivbiträdet organiserar och kvittrar.
Nu tycksbåda på rätt plats i livet
en sista kort utmätt tid
Otidsenligt
Ju längre tiden går
desto ängre går jag mot tiden.
Byxor och kavaj urbota
liksom mitt inre jag.
Tystnaden mitt samtal.
Allt medan TV-pladdret pladdrar.
För sent
En stund i livet kommer
då allt är gjort
och ingenting kan göras ogjort
För sent då allt
förutom ångeststund.
Den stund du tror
var ännu framför dig,
har redan kommit.
För sent din insikt vaknat.
Undrar ni kanske vad infektionsläkaren sa?
Han satte sig ned och pratade, inte till mig utan in till mig
och med sina fem fingrar visade han det som motsvarade mina fem sjukdomsdagar, inte mycket av ett helt liv.
Nu var det tålamod vi skulle ha för att tarmen skulle få läka, bli åter igen stark och inte förstöras för all framtid av antibiotika, som jag inte skulle ha.
Helt plötsligt sa jag: Nej absolut inte antibiotika vill jag ha.
För inte ville jag äventyra min tarms hälsa.
Min tarm som var den som har sett till att jag har förutsättningar till att vara snygg, stark och glad.
Tålamod, det bästa ordet jag kunde få. Tålamod att finna mitt jag.
Dag för dag, blad för blad, sten för sten
Dag för dag skulle blad för blad skifta färg och förändra lönnen, bredvid trappen där jag bor.
Ett träd i förändring. Det skulle fotograferas, ett kort för varje dag.
Men det var också dag för dag och sten för sten, bredvid trappen där jag bor.
En plats och aktivitet som jag valde att inte fotografera. Jobbade och slet för att få en stenlagd uteplats.
I dag undrar jag varför ville jag inte fota det?
Valde jag medvetet att fota det vackra och inte det fula?
Ville jag inte ha jorden, sanden, stenarna och tårarna på bild?
Ville jag inte minnas svetten, frustrationen och ilskan?
Varför fotade jag inte det?
När jag inte kunde vända bilen med släpet. När jag inte hade kraft att lossa kärran, då den var i fel vinkel. När jag skrek av ilska för att jag inte kunde allt som jag ville kunna göra själv.
Det svaga och dåliga i att vara jag.
Inte ett foto.
Men jag fotade inte heller bonden Andersson som hjälpte mig att lossa kärran från dragkroken. Och jag fotade inte heller kusin Kristofer som fick mig att bli glad med kommentaren: "Det kunde vara värre. Tänk om du hade varit tvungen att backa med dubbelsläp, det är lite svårare."
Allt detta hände parallellt med mitt träd,
som jag valde att fota dag för dag för att minnas trädets alla färger.
Men jag minns även det andra. Ilskan, tårarna, sanden, stenen och släpkärran.
Det fula som jag inte hade lust att fotografera, men som också ingår, inte i trädets, men i livets färger.
Jag minns ändå när jag sitter på min stenlagda uteplats och betraktar mitt träd.
Det som jag gärna fotograferar, ett vackert träd och en fin uteplats.
Det som jag vill visa upp som jag.
Att hitta nyckeln till mitt bästa jag
Din och min hjärna, ett organ bestående av 100 miljarder celler. Hjärncellerna som är vår hjärnsubstan, grå eller vit och som består av två olika slags celler, neuron eller gliaceller.
Den gråa hjärnsubstansen är cellkroppen och dess utskott (dendriter), den vita hjärnsubstansen är myelinet som omger och isolerar cellens utskott och ser till att nervimpulsen kommer snabbt fram med sitt budskap.
Hjärnan, inte särskild stor (1-1,5 kg) men bärande på alla livserfarenheter, minnen, kunskaper, sinnesstämningar. Till det även hormoner, blodsockernivåer, syre, näring, elektrolyter, slaggprodukter och ev. gifter. En salig blandning som skulle kunna bli en oätlig soppa, men också en oemotståndlig cocktail bara man vet hur man ska blanda. En utmaning och i din livserfarenhetsbank ligger kanske minnen av både när du inte har varit en särskild god soppa och då du har varit en soppa som både givit näring och en alldeles speciell smakupplevelse av dig.
Du har målet att hitta det bästa av dig, men du duger. Varför då tänka bäst?
Därför att ordet duger inte blir någon utmaning för hjärnan och ger därför inte samma förmåga att stimulera kroppen. Hjärnan gillar utmaningar.
Hur är jag då när jag är som bäst? Den bästa mamman, den bästa vännen, den bästa livspartnern, den bästa sjuksköterskan, den bästa av mig?
När jag har hittat vilka kvaliteter jag har när jag är som bäst och vilken känsla jag hade då, tränar jag hjärnan och hjälper mig själv att komma åt dessa resurser som finns där inne i min hjärna. Genom att flera gånger fråga mig själv: Hur är jag när jag är som bäst? När jag är så där lysande, inspirerande, klok, glad och tokig. Hur känner jag då? När jag ställer frågorna och känner efter vad som händer så börjar man aktivt förändra sina vägar i hjärnan. En slingrig stig kan förvandlas till motorväg beroende på vilka och hur mycket stimulans som sätter igång att transporteras till hjärnans olika delar.
När jag har hittat känslan/minnet döper jag den. Skrivredo, mammaredo, kompisredo, sjungredo, sjuksköterskeredo, lärarredo, lyssnarredo med flera. Känslan plockar jag sedan fram när jag ska bli mitt bästa jag. Det är så sporteliten använder sina ritualer när de ska prestera sitt bästa. Kan dem så kan väl vi!
Men så tänker du (kanske) som jag. Det är väl därför människan blir utbränd, för att hjärnan aldrig får vila från utmaningar. Kommer då på att det är väl därför vi ibland får springa och leta efter våra nycklar, hjärnan har tagit en paus från att vara som bäst.
Fotnot: Inspiration och fakta från Charles Franz i tidningen Skriva nr.7, 2012
På väg
Äntligen på väg hinner jag tänka innan jag blir stoppad av hösten.
Har inte tid hinner jag att tänka innan jag springer bort till ögonblicket som bara är nu.
Till ljuset, färgerna och alla bladen,
som singlar ned och förvandlas på vägen ned till löv.
På väg bort,
då går jag hem
till maten, till disken, till städningen, till läxorna
och mina foton som visar vad jag gjorde,
när jag inte gjorde det jag skulle ha gjort.
Då bladen singlade ned och blev löv
Att andas
Vid födelseögonblicket tilldelas alla människor ett visst antal andetag. Hur vi sedan väljer att förbruka dem är upp till var och en. Så säger en gammal indisk sägen. Ingen kanske tror på en gammal sägen, men tänk om det är sant. Tänk om...
Vi tar ca 20 000 - 25 000 andetag per dygn. Det bli i genomsnitt 14 andetag per minut. Om du andas sex till tio andetag per minut i stället så aktiverar du det parasympatiska nervsystemet, det system i kroppen som ger dig lugn och ro. Du stillar ditt sinne och lär dig koncentration. Andningen ökar syret i blodet vilket stimulerar hela blodcirkulationen och en lugn och medveten andning kan sänka högt blodtryck. Den medvetna andningen gör också att du håller jämnare kroppstemperatur, får en bättre fungerande mage och sover bättre. Andningen påverkar immunförsvaret i positiv riktning.
Titta på ett barn som sover. Oftast andas barn helt rätt i sömnen.Deras magar höjer och sänker sig. De andas genom näsan vilket gör att blodet får syre och lymfsystemet aktiveras, vilket gör att slaggprodukter förs ut ur kroppen.
Små barn andas inte genom munnen, vilket vi vuxna ofta gör. När vi stressar kan vi börja flämta och det gör att vi blir ännu mer stressade. Det är också lätt att andnigen hamnar långt upp i bröstet när vi andas genom munnen.
Att bli medveten om sin andning och förbättra den är den absolut effektivaste sättet att förbättra sin hälsa.
För 50 år sedan var genomsnittet på kontrollpausen 25 sekunder (den tid du kan hålla andan efter en utandning). I dag klarar genomsnitt-människan bara 15 sekunder. Dessa resultat går hand i hand med ökad andningsvolym och försämrad hälsa. På 60 år har vi fördubblat andningsvolymen. Överandning minskar syresättningen av cellerna. Man skulle kunna tro att det är bra att andas mycket och att det blir ännu mer syre till cellerna men så funkar det inte. Det är tvärt om. Överandning leder till kraftfulla kemiska förändringar och obalanser i kroppen som gör att mindre syre når cellerna.
Att vi har ökat våra andetag per minut i dag jämfört med för 60 år sedan beror sannorlikhet att vi lever i ett mer stressat samhälle och ett allt mer stillasittande liv. När vår fysiska aktivitet minskar så minskar även cellernas ämnesomsättning. Och när vårt syrebehov minskar pga fysisk aktivitet så andas vi mer. Det är en ekvation som inte går ihop utan det innebär en stor stress för kroppen. Vi behöver röra oss mer samtidigt som vi andas mindre. Du behöver reducera den volym luft du andas in och det gör du genomatt att andas avslappat, dvs slappna av i andningsmusklerna. Kanske att du måste träna på ett avslappnat andningssätt, kallas medveten andning.
Vid medveten andning (djupt ned i magen, in- och utgenom näsan och med en andning som är tyst, avslappnad och rytmisk) händer följande saker i kroppen:
- Blodtrycket sjunker
- Blodcirkulationen ökar
- Diafragman masserar viktiga organ
- Bröstkorgen blir mindre spänd
- Kroppshållningen blir snyggare
- Matsmältningen fungerar optimalt (du tar upp näringen bättre, maten smakar bättreoch du blir inte lika sötsugen)
- Det parasympatiska (lugn- och ro) nervsystemet aktiveras vilket gör att du inte blir lika stressad.
- Hjärnan får tillräckligt med syre vilket gör att vi tänker klarare och håller oss mer koncentrerade. Du får bättre tålamod och ett jämnare humör.
- Immunförsvaret är aktiverat och förhindrar att onödiga baciller får fäste.
- Luften värms och fuktas vilket gör att värme och vätska behålls i kroppen.
- Hjärtat jobbar optimalt och håller sig starkt och friskt.
- Du sover bättre.
Genom att andas genom näsan så värms luften samt fuktas. Du slipper problem med torr mun. Vatten och värme behålls i kroppen.Bakterier och mikroorganismer som finns i luften filtreras. Kvävemonoxid produceras i stora mängder i bihålorna - blodkärlen vidgar sig och bakterierna dör.
I förkylnings- och kräksjuketider så är andningen extra viktig. För andas du in genom munnen spelar det ingen roll hur mycket du spritar händerna.
Övning: Andas långsamt in genom näsan och räkna till tre.
Håll andan och räkna till tre
Andas ut långsamt och räkna till tre
Slappna av
Andas normalt några gånger
Börja om
Övning: Ställ klockan på en minut och räkna hur många andetag du tar under den tiden. Forcera inte din andning utan låt den bara finnas där och följ med i den. Försök sedan att fördjupa din andning så att du tar färre och färre andetag för varje minut.
Du mår som din andning. Din andning är som du mår.
Ett första steg mot bättre hälsa är att ta reda på hur du mår genom att räkna dina andetag. Nästa steg kan vara att börja träna att andas rätt och minska på antal andetag per minut. För tänk om det är som den indiska sägnen säger: Du föds med ett visst antal andetag...
Fotnot: Inspiration och faktatext från min kollega och bloggläsare Katarina Ekström.
Att vara intelligent på mer än ett sätt
Intelligent
Står där rakryggad och visar med sina raka stolpar sint stolthet. Intelligent, det finaste man kan vara om man är människa, eller? Fin vill man vara för inte vill man behöva säga att jag inte förstår eller att jag inte kan. Det förstår även den som inte förstår, för då är man kanske ointelligent med ett stort O längst fram i ordet. O:et som symboliserar allt tomrum i hjärnan.
Men O:et kanske inte alls står för tomrum utan för något annat, ett kikarsikte för att hitta något annat. Och det finns inte bara något annat utan något mycket mer.
Han som såg att det fanns något mer, var pedagogikprofessorn Howard Gardner. Han var den första som sa:
Det handlar inte om hur intelligent du är utan hur du är intelligent.
Alla människor är intelligenta men på olika sätt och det finns många sätt eftersom det finns nio olika intelligenser där man är olika stark i de olika kategorierna. Det är både vilka gener man föds med och i vilken miljö man lever i som styr hur de olika intelligenserna stärks.
Vilka är de nio olika intelligenserna och kan du se hur din intelligens ser ut?
Logisk-matematisk intelligens
Du har sinne för kategorisering, klassificering, slutledning, generalisering, beräkningar och prövande av hypoteser. Du är bra på att tänka och resonera logiskt och abstrakt.
Språklig (lingvistisk) intelligens
Du har stort ordförråd och gott språköra. Du är bra på att använda ord, antingen muntligt eller i skrift.
Rumslig (visuell-spatial) intelligens
Du har känsla för färg, linje, mönster, form och förhållandet mellan dessa element. Du har förmågan att visualisera, att grafiskt åskådliggöra visuella eller spatiala idéer och att orientera dig i tre dimensioner. Du är bra på att fickparkera eller att hitta i en ny miljö.
Du är bra på att uppfatta den visuella - rumsliga världen exakt t ex som jägare, scout eller vägvisare och du är bra på att förändra denna värld till exempel som inredare, arkitekt, konstnär eller uppfinnare.
Kroppslig (kinestetisk) intelligens
Du är bra på att använda hela kroppen för att uttrycka tankar och känslor. Du kan vara skådespelare, mimare, idrottsutövare eller dansare. Du är också bra på att använda händerna för att framställa eller förändra föremål.
Musikalisk intelligens
Du är bra på att känna igen melodier och sångverser, och du kan omforma och uttrycka olika sorters musik. Du har känsla för rytm, tonhöjd, melodi och klangfärg hos ett musikstycke.
Social-interpersonell intelligens
Du är bra på att lyssna, trösta, vägleda och medla, du är känslig för ansiktsuttryck, gester och röstlägen. Genom dessa kunskaper kan du påverka en grupp människor att agera på ett visst sätt. Du trivs med att arbeta tillsammans med andra människor.
Reflekterande (intuitiv-intrapersonell) intelligens
Du är bra på att förstå dina egna reaktioner och känslor. Du har god självkännedom och du har en riktig bild av dig själv. Du vet vilka dina starka och svaga sidor är. Du har också förmåga till självdisciplin och självanalys. Du trivs med att vara ensam.
Natur intelligens
Du har ett praktiskt kunnande, som kommer till användning när saker och ting krånglar och när det gäller att finna felet och rätta till det. Du är bra på att förstå sammanhang i naturen och du har en instinktiv förståelse för djur och natur, Du är gärna i naturen och du känner till fåglar och växter.
Existentiell intelligens
Du är bra på att tänka. Du är intresserad av de stora livsfrågorna. Du funderar mycket över den mänskliga tillvaron, livet och döden och diskuterar gärna religiösa och filosofiska frågor.
När jag har sett att det finns olika intelligenser så vill jag också kunna vara intelligent på alla olika sätt, men som allt annat så kräver det träning. Så därför tränar jag på att bli intelligent.
Men kommer man kunna säga att alla intelligenserna är lika viktiga om man på högskoleprovet aldrig är intresserad av om man kan skilja på en King Edvardpotatis och en Röd baron utan ger bäst poäng till dem som ser likheter och olikheter på mönster och snabbt kan lösa matematiska uträkningar? För det är då du kan komma in på din drömutbildning. Den utbildning i yrket som kräver att du ska ha en styrka i tex social-interpersonell och reflekterande intelligens. Just den intelligensen som ingen efterfrågar förän du möter livet.
Fotnot: Fakta om Howard Gardner och de nio intelligenserna:
Häll i, Håll om och Håll tyst
Lustigt är det, men när man virkar till döda ting så får de liv. Mina muggar börjar tala till mig där de står i sina nyvirkade "koftor".
Men vad säger de?
Jo, Häll i, Håll om och Håll tyst!
Så har jag plötsligt svaret på vad jag ska ha dessa muggar till. Det är kris-muggar och när dem inte används så ska de hjälpa mig att komma ihåg hur jag ska bete mig när den jag möter är i chock.
Häll i
Håll tyst
Galanskap?
Ja visst, men mellan att vara galen och att vara geni kan gränsen ibland vara hårfin och det finns väl ingenting som säger att både galenskap och genialitet inte ska kunna samsas i samma gamla skåp, tänker jag.
Att se sitt mål
Börjar som ett frö som först bara har ett mål, att växa upp oavsett i vilken jord jag är sådd i.
Gör vad jag kan för att ta till mig näring och ljus. Jag ska växa upp och bli något.
Medan jag växer har jag mina förebilder framför mig. Ser hur ett lyckat exemplar ska se ut och förstår från början hur man ska se ut då man har lyckats.
Men på vägen mot det stora målet ser jag annat. Blommor som inte vill titta, mer än ner.
Förstår då att det kan finnas andra mål än att få stå i rabatten och blomma i kapp med dem andra solarna.
Kan det vara att vara bredvid och hjälpa andra att nå sina mål?
Dem som har den rätta blicken både ser och förstår att bakom varje solros finns det minst en målgörare, osynlig men kanske ändå lycklig för att dem nått sitt mål - att hjälpa andra med att blomma.
Att vara ett blåbär med eller utan min blåbärsrensningsmaskin
För att våga vara ett riktigt blåbär krävs mod och tålamod. Och medan man funderar över varför ett blåbär inte betyder framgångsrik utan nybörjare och sist. Ser jag alla blåa bär.
Som jag plockar.
Och som jag INTE rensar utan tar med och lämnar till mormor så att hon kan hjälpa mig rensa.
Och så plockar jag igen.
Men utan mormors tålamod får jag ta fram blåbärsrensningsmaskinen. En uppfinning som jag själv inte har gjort, men härmat. Med 50 mm avloppsrör kopplad till dammsugaren (sätt ej på full effekt) suger dammsugaren upp skräpet och blåbären trillar rakt ned i bunken. Rensat och klart!
Sedan tar jag reda på varför blåbär har fått det öknamn som det har och hittar: "Att vara ett blåbär betyder att man är nybörjare, men även en benämning på en mindre framgångsrik person i tävlingar. Ursprunget är svenskt och kommer från Vasaloppet och symboliserar de som blivit sist i loppet. Dessa personer ansågs skämtsamt ha tagit för många pauser för blåbärssoppan och blivit riktiga blåbär.
Och visst kan det stämma även på mormor. Hon är ett riktigt blåbär, med sina snart 99 år är hon sist, men fortfarande kvar i loppet. Ett livslopp fyllt av bl.a blåbärsplock, blåbärsrens och med väldigt många pauser för blåbärsätning. Ett riktigt blåbär, men icke någon nybörjare utan kanske snarare en veteran!
Fotnot: Faktauppgift om blåbär: spa.118100.se/blåbär/229412
Först när jag inte kan, vet jag vad ordet frihet är
Jag är din mamma.
En mamma som plockar, städar, hänger tvätten, bakar brödet, hämtar mjölken, lägger läxan i ryggan och säger att klockan är slagen och bussen snart går.
Är det en mamma?
Är det därför din mamma är viktig för dig?
Men om jag inte kan?
Inte kan plocka, städa, lägga, laga, baka, komma en sekund, hämta mjölken eller lägga läxan i ryggan och säga att bussen snart går.
Vad känner jag då?
För när jag inte kan hänga din tvätt för att smärtan begränsar mig
och inte kan komma bara en sekund för att jag är rädd att benen inte bär mig
och inte kan hämta mjölken, utan att spilla ut på golvet för att armen inte lyder mig
Vad är jag då? Är jag då lika viktig för dig?
Först då när jag inte kan, inser jag att det jag förut trodde var ett av livets tvång är något som är frihet.
Och när jag förstår vill jag att du också ska kunna förstå att det här är frihet att kunna plocka, städa, hänga, laga och kunna klockan för att hinna till bussen.
Det är därför jag, din mamma är viktig för dig för att visa vad frihet är, att kunna själv.
Men du är lika viktig för mig.
För när jag inte kan plocka, lägga, laga och komma till dig på en sekund så måste du visa mig att frihet kan också vara att just bara vara.
För när jag bara är, så kan jag fortfarande komma till dig på en sekund och bara vara helt närvarande i den jag är, jag din mamma som fortfarande är jag.
Att hitta något annat
