Vart jag mig i köket vänder står ett gammalt skåp och sänder: Här är mitt liv!
Jag svullnade upp av fukten, drabbades av mögel och mitt glas gick i kras. Och när jag till sist önskade att inte längre få finnas kvar var det någon som såg mig och viskade till mig: Dig vill jag ha!
Men jag trodde inte på orden, jag var misshandlad och förbrukad och jag visste att mitt värde inte var mer än en eld mitt i våren.
Men så blev jag hämtad av en människa som trodde på hopp oavsett om man hade träben eller dunkande hjärta i en kropp. Jag kom mitt in i ett kök där man gjorde olika operationer och där operatören var den som använde lusten som gas.
Och så drog det hela igång. Med slippapper 240 försvann en del av min maskulitet och efter grundfärg och grönt hade jag en ny identitet. Helt plötsligt hade jag även en blomstrande äng, för jag skulle tydligen bli fåfäng. Och för att visa att jag hörde ihop med en gammal mjölkkanna och potta, fick jag samma gröna rand som kunde visa att det fanns gemensamma band, med en tid före den vi lever i nu.
Men så kom Morakniven fram och jag ville skrika rakt ut i smärta. Nu när jag stod där så feminin och fin fick jag ej va´kvar med mitt omstylade flin. Här skulle det visas det som en gång var jag och att vara perfekt i färgen var visst inget ideal. Man skulle vara frech, men visa att man hade gammal erfarenhet kvar. Jag skulle ge av det jag hade, allt som var samlat i mig, jag som var ett skåp. Men skulle någon våga öppna mig och fråga vem jag var?
Till sist blev jag i alla fall fylld av beviset för att jag hade ett liv. Jag blev fylld med husets alla koppar. Nu skulle jag vara den som hjälpte till med att förmedla historier med hopp, genom en kopp kaffe med dopp.
Jag är död, men du lever!
Jag är din mantel
Du är kvar i livet
Går genom dagarna som almanackan kallar 1,2,3
Du skriver och läser, räknar dagar som får följe av orden före och efter
Minnena smyger upp
straxt och snabbt, precis bakom dig
Följer dig som en skugga
inte otäckt, bara följsamt med
En lukt, en fläkt, en suck
en skymt av något välbekant
En känsla eller någon i din syn, kanske mig?
Du behöver inte vända dig om, för att se det som varit
Du kan se, du kan höra, du kan känna
utan att ha ögon i nacken
Du vet ändå att allt i, är jag med dig
När du känner saknaden i sorgen
lägger den sig som en mantel runt dina axlar
Inte för att göra dig tung
Inte för att göra det outhärdligt
Utan för att värma dig
med alla minnen, det som en gång var
I värmen från manteln växer du
likt den pelargon som får känna på de hårda nyporna
Du kommer att förvåna både dig själv och andra
Du kan blomma!
Och från stammen, den nu stadiga och starka
kommer skotten som ingen behöver stjäla,
det är bara be och få
Ibland kommer gåvan utan orden: hjälp mig så
En stickling av något välbekant,
en gemensam känsla,
en bit av ett stort sammanhang
kan göra varje livstrött blomma, att kämpa på
Upp mot ljuset och få livsrum
Blir starkare av minnen som varit
och i drömmar om det som ska bli
Känn din mantel på dina axlar, låt den vara kvar
Känn värmen av dina minnen, låt dem vara kvar
Kvar för att få dig att blomma
Likt en livsbejakande pelargon
Plockad av livets hårda nypor
Låt din mantel ligga kvar
ligga kvar
Medan segern firades, en av många historier som kunde ha varit din!
Tänk dig att du hör din mamma säga i förbifarten; Det där har jag också varit med om. Skulle du våga fråga och skulle du våga lyssna?
Du vet att varje människa bär på sin egen historia och helt plötsligt förstår du att även din mamma har en historia som hon har burit på i hela sitt liv. Kanske är det så att din mammas historia vill komma ut och du hör först bara orden: Utdriven från hemmet, ut i ett ingenmansland där byar är plundrade och klockaorna har stannat. Men det finns en fortsättning där din mormor ber att soldaterna ska ta henne, men de tar din moster och de tar din mamma och du får höra orden: Våldtagen, sönderslagen och tillfångatagen. Det är din egen mammas historia men det skulle även kunna vara din dotters, din väninnas, din mormors eller farmors historia, men också din egen.
Kanske att du då undrar: Vad klarar en människa och hur?
Många människor bär sina historier i tystnad och vi andra vet inte hur tungt de bär. Kanske det ändå blir lättare att bära efter att ha fått delat sin historia med andra? Jens Orback vågade lyssna på sin mammas historia och han vågade att skriva boken: Medan segern firades och jag hoppas att du vågar läsa, för boken är fantastisk. Du får veta hur det kunde vara 1945 samtidigt som segern firades för en 17-årig flicka.
Men det finns fler historier, inte från år 1945 utan 2010 och den här gången får jag höra hur våldtagna flickor i Lesotho får sina barn döpta av sina egna föräldrar till hemska namn så som avskum, soptunna mm De får bära på skammen som dem inte alls har skuld till.
Först en, två, tre, fyra...femton, hundra, tusen historier.
En av dessa historier blir en bok.
Historierna vill vidare och blir en låt.
Låten heter: Varför hugger inte de vassa knivarna till ditt försvar?
och du får som första läsare, läsa en liten bit av versen och hela refrängen.
Och vet du vad jag vill ha av dig? Din tankes kraft! Tänk att den här låten ska komma ut och att du vill höra den.
Gemensamt kan vi väl med tankens och handlingens kraft nå målet!
I går hörde jag något som inte var tänkt
något som jag inte skulle höra
Jag visste inte vad jag skulle tro
eller vad jag skulle göra.....
VARFÖR HUGGER INTE DE VASSA KNIVARNA TILL DITT FÖRSVAR?
VARFÖR RINNER INTE BLOD FRÅN DITT HJÄRTA, TROTS ATT DU SKADATS HAR?
INGEN SPÄNNER HANEN PÅ GEVÄRET
OCH INGEN TRYCKER AV
FINNS DET EN MENING OCH I SÅ FALL VAD?
Makroner på makaroner! Din klassresa?
Förstår att de som verkligen har lyckats i livet är de som har gjort en sk klassresa. Och vem vill inte lyckas och vem vill inte göra en resa?
Men genvägar har människan alltid hittat så även jag och jag tar genvägen genom köket. Nu är det slut med att baka bondkakor och skorpor. Nu är det makroner som ska bakas. Och så visar jag världen att jag är helt inne. För ni ser, det ska vara franskt precis som vi tyckte på 1700-talet.
Sedan visar jag bilder på lyckade makroner bara så att ni förstår att jag nu tillhör en annan klass. Visst har jag lyckats! Och ni går väl på det, för här är ju bildbevisen!
För ni tror väl inte att jag berättar att jag fick slänga en dubbel sats med marängsmet och ni tror väl inte att jag har lust att visa alla kakor som sprack? Nej helst inte.
Men du kanske mår bra av att se att bakom varje framgångsrikt fat med makroner finns ett fat med misslyckade. Så lyssna på ett tips: Ta med lite makaroner och bondkakor som färdproviant för det kostar på att nå första klass.
Undrar du vad som hände sedan? Jag åkte tillbaka, insåg att dagens medelklass i bondesamhället har allt. Jag kan välja om jag ska läsa forskningsmetodik eller hugga ved, äta makroner eller koka makaroner. Jag har det bra i den klass jag är i!
Receptet hittar du på: www.receptcentralen.se
Nobel får snart möta Tranströmer!
Varför ska man läsa dikter och varför skriver man dem? Varför ska man läsa Tranströmer och kan man själv skriva?
Vissa av Tranströmers dikter är svåra och obegripliga, men så vänder man blad och där kommer orden, går rakt in och man förstår och tänker: Aha är det så! Ja, så kan det va´! Det svåra och obegripliga i livet blir plötsligt greppbart. För det man inte trodde gick att sätta ord på står där avskalat och enkelt.
Läs: Två städer! På var sin sida om ett sund, två städer
den ena mörklagd, ockuperad av fienden.
I den andra brinner lamporna.
Den lysande stranden hypnotiserar den mörka.
Tänka: Stroke?
Läs: Romerska bågar! ... En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall" ..
Men kan Tranströmer, så kan du
plocka ut och skriva ned
din känsla, din tanke
på ett papper
och där har du det
Att vara du!
Genom dig själv kan du hitta vägen in till andra
men även
Genom andra kan du hitta vägen in till dig själv
Läs Tranströmer och precis som som om du plockar ut de lenaste och för dig de finaste stenarna på en stenstrand så plockar du av Tranströmers dikter. Och som du även vet att nästa gång som du går på samma strand hittar du nya stenar, dem som du inte fann, första gången.
Du hittar hans dikter på www.bokus.com
Fotnot: Vännen Lena säger: "Jag vill göra en låt om utanförskap" "Okej" säger jag och direkt börjar alla ord som jag en gång har lärt mig få liv i hjärnan. Titeln dröjer inte länge. Utanför, för att jag är utan. Sedan dyker Tomas Tranströmer upp. Han skrev något, hur var det nu? Och där hittar jag det i dikten: Två städer.
Jag är helt ovetande att medan jag skriver låten så jobbar vadslagningsfirmor med att räkna ut oddsen för att Nobels litteraturpris ska gå till Tomas Tranströmer. När Tranströmer-versen är klar får jag veta att just Tranströmer ska få Nobelpriset. Först blir jag inte glad för nu måste jag dela honom med hela världen. Men sedan känns det bra för det måste väl betyda att fler än jag tycker som jag, att han är bra.
Hoppas du får höra låten snart. Här kommer en bit ur den: Utanför, för att jag är utan
Som en Tranströmer
där den nedsläkta staden hypnotiseras
av den brinnande, lysande stranden
ockuperad av fienden
så precis jag känner
i mitt handikapp
jag, din betraktare
jag som inte har
det du själv har kvar
Hämta mig ur skuggan
jag vill inte vara kvar
Eller törs jag själv
ta steget ut
för att visa att jag är här
och jag är jag
Livets bröd är en skorpa med vit choklad och körsbär
SKORPOR MED VIT CHOKLAD, VANILJ OCH KÖRSBÄR
Nu kan du baka baka liten kaka
och vem som helst kan du låta smaka
Ta en långsam förmiddag med en kopp te och skorpa.
Tugga försiktigt. Först då känner du livets smak.
En smak av friskt och sött.
Är du glupsk riskerar du att att sätta i halsen
och livets bröd kan istället bli din död
INGREDIENSER:
2 påsar torkade körsbär, 140 gr
(eller urkärnade körsbär från frysen som klipps i småbitar)
1 tsk vaniljsocker
150 gr. vit choklad som hackas i småbitar
5 dl. vetemjöl special
1½ dl strösocker
1 krm salt
1½ tsk bakpulver
75 gr. kallt smör
2 ägg
GÖR SÅ HÄR:
175 grader.
Lägg i alla ingredienser i matberedaren UTOM ägg, choklad och körsbär
Ta sedan i ett ägg i taget
Kavla/Banka ut degen på diskbänken
Strö på chokladen och körsbären
Dela degen rakt över
Rulla i två längder
Anpassa längderna till plåten (kan då bli tre längder)
Grädda mitt i ugnen i 25 min.
Ta ut dem och låt dem svalna i 10 min.
Sänk till 100 grader.
Skär i 1½ cm breda bitar
Torka dem i nedre delen av ugnen i 3 tim.
Vänd på dem efter halva tiden
Ta ut och låt svalna på galler
Smaka livet långsamt
och
Lycka till!
Varför just jag?
Och medan jag står som Gud i köket och river mig i skallen för att hitta ett svar, kommer anklagelsen: Det är inte rättvist! Vad ska dem andra nu göra för att det inte ska bli orättvist? För att duka är inte lika jobbigt som att göra köttfärssås. Men om man dukar och kokar spagetti, blir det lika då? Men så enkel är inte additionen för man måste räkna med vem som gjorde vad i går och i förrgår och gärna räkna hela veckan och förra veckan. Men då tröttnar hon som i dag fått rollen som Gud i köket och barnen får veta att livet är inte rättvist. Men för att lindra denna hårda sanning säger hon som i dag fått rollen som Gud i köket att de inte behöver oroa sig för den dagen som de flyttar hemifrån har det jämnat ut sig och hon hoppas förstås att det är sant.
När det blir lugnt tänker hon som i dag är Gud i köket att frågan: Varför just jag? kanske inte alls är en existentiell fråga utan bara ett sätt att komma undan från det som är jobbigt. Människans sätt att alltid försöka komma undan. Men när hon som i dag är Gud i köket ser den ihopsjunkna hållningen av sonen framför spisen kan hon inte låta bli att säga: Vi hjälps åt så blir det lättare.
Och precis som frågan väcker hon som i dag är Gud i köket, väcks kanske även den allsmäktige Guden av den förtvivlade människan som skriker ut frågan: Varför just jag? Och kanske att frågan måste skrikas ut för att Gud ska vakna och säga: Jag finns här! Vi hjälps åt så blir det lättare.
Tänk att köttfärssås och spagetti kan ge svar på en existentiella fråga som många tror inte har något svar. Gött!
