Vem ska jag vara Nelson Mandela?
Lämnar dig aldrig ensam kvar, den existentiella ensamheten
Klart till halvklart är ett strålande väderomslag i sitt diktformat
Sannolikheten i osannolikheten
När Gud hittade fram till människan genom terapin
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds ande svävade över vattnet.
Men det var då kvinnan såg och fick insikt i att skulle hon vilja leva och växa så var inte det enda och bästa att ha en man som skyllde på henne. Kvinnan som nu hette Eva höjde blicken mot skyn för att samtala med Herren Gud, men Gud var i begynnelsen en fördömmande Gud och det enda han kunde möta Eva med var ett varför. "Varför åt ni av frukten?" Men gjort var gjort och något svar som skulle kunna göra Gud nöjd hade inte Eva. Därför sänkte hon blicken och i stället tittade hon fram. Hon såg att hennes avkomma i oräkningsbara generationer skulle söka samma svar som hon, vilket började med ett hur.
I den psykologiska behandlingen kan man använda sig av frågor. Så gjorde Sokrates när han undervisade sina lärjungar. Sokrates frågor var frågor som syftade till att utforska verkligheten, tankemönster och möjliga alternativa sätt att tänka på.
Exempel på sokratiska frågor:
· Kan du tänka på annat sätt?
· Är det säkert att det är så?
· Vad är det värsta som kan hända?
· Vad innebär det för dig?
· Hur skulle din bästa väninna se på detta?
· Hur skulle du se på detta om du inte var deprimerad?
Men människan hade det inte lätt. Rätt som det var kom hon in i en tankefälla. Men hon lärde sig att hjälpa sig själv och andra att se tankefällorna, så att hon inte blev hjälplöst fastnande i dem.
Tankefällor är ett slags logiska fel som gör att vi missuppfattar eller felbedömer situationer. De dyker upp lika vanemässigt som automatiska tankar. De leder till att vi reagerar på sätt som inte är ändamålsenliga. Genom att lära oss att känna igen tankefällor kan vi undvika dem.
Exempel på tankefällor:
· Allt-eller-intet-tänkande - man uppfattar allt som inte är helt perfekt som misslyckat.
· Förstoring och förminskning - Man förstorar det som är negativt och förminskar det som är positivt.
· Selektivt tänkande – Man uppfattar endast det som bekräftar ens egna, negativa, tankar.
· Tankeläsning - Man gissar vad någon tänker istället för att ta reda på hur det egentligen är.
· Diskvalificering av det positiva - Man bortser från det som är positivt och räknar det inte.
· Övergeneralisering - Man drar generella slutsatser om tillvaron utifrån enstaka händelser. Ett enda misslyckande tolkas som ett mönster som kommer att upprepas gång på gång.
· Katrastroftänkande - Man förväntar sig ständigt att katastrofer kommer att inträffa
· Känslotänkande - Man tror att de känslor man har är fakta.
· Personalisering – Man tar på sig ansvaret för händelser som man inte kan påverka.
· Förhastade slutsatser – Man drar slutsatser utifrån väldigt lite information.
· Etikettering – Man ger sig själv en negativ stämpel istället för att se varje.
(http://www.kbtterapi.se)
Men människan fortsatte att söka och hon fann att det fanns många sätt att hjälpa sig själv för att kunna må bättre. Det kunde vara genom hårt kroppsarbete, bakning, träning, löpning, handarbete och slöjd. Sätten var många.
Men vad hände med Herren Gud?
http://uppenbar.info/uppenbar/rev/Skaparen.html
När Gud såg att människorna sökte andra vägar än mot honom tänkte han: Kanske att jag ska vara en förlåtande Gud i stället för en fördömmande Gud. Dem är ju bara människor, en avbild av mig själv som också har gjort fel när jag förvisade dem ur paradiset. Och från hans eget jag kom: Gud jag förlåter mig själv och mina skulder, jag en Gud som har gjort fel. Inled mig inte själv i frestelse utan hjälp mig själv att tänka: Hur ska vi rätta till det här?
Och precis som i begynnelsen kom ljuset och människosläktet svarade: Gud vi förlåter din ilska när du förvisade oss från paradiset men förlåt också oss våra skulder och utsätt oss inte för fler prövningar utan rädda oss från det onda.
Men Gud visste att människan ville allt ha lite prövning, men det onda skulle han göra vad han kunde för att rädda henne i från.
Och så hade även Gud kommit till insikt när han följt människan på vägen till och genom terapin. Tack vare att Herren var en nyfiken Gud, precis som hans avbild människan.
http://www.apg29.nu/index.php?artid=4816
Att vara här där jag är och inte där som jag inte är
Och jag blir påmind om att när vi blir irriterade och arga är det oftast känslan man känner först, för att sedan märka att andningen är förändrad. Och jag får veta att Om jag lär mig att vara medveten av min andning kan det vara det omvända, att jag först lägger märke till min andning och sedan känner av vad det är i omgivningen som har förändrat den. Om jag tränar att observera min andning kan jag också bli medvetna om vilket tillstånd mitt känslo- och tankeliv är i.
Andas in genom näsan, ned i lungorna, fortsätt ned genom benen till bägge fötterna och ut i tårna.
Andas ut, upp från tårna och fötterna genom benen och genom lungorna och ut genom näsan.
Jag gör detta andetag tre gånger och jag upptäcker att det hjälper för att jag ska bli lugn. Jag låter varken min anatomi eller fysiologi hindra min tanke att pressa ned luften i fötterna. Det går med lite träning.
Jag andas och jag säger till mig själv när jag ska möta en ny situation på jobbet: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).
Och jag säger till mina barn när de behöver stanna upp: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).
Och jag säger till min patient när vi väntar på att Morfinsprutan ska ge effekt och smärtan försvinna: Vi andas! (med andetag ända ned till fötterna).
Och vi fokuserar på andetaget i stället för oron, stressen, smärtan och vi andas.
Jag andas och jag känner andetaget och jag känner att det är en härlig känsla att kunna andas! men det räcker inte. Jag måste även känna hur det känns i kroppen och så lär jag mig att kroppsscanna min kropp som är en form av avslappning. Jag går från tårna genom hela kroppen och upp till hårfästet. Hur känns det i tårna? Hur trycker underlaget mot hälen, vaden, benet? Kan jag känna hur det känns? I ljumsken har jag en stor kroppspulsåder, kan jag känna den? Kan jag känna hur mitt hjärta slår? Hur känns det i nacken? osv. (till hjälp har jag skivan: Här och nu) Målet är att inte förlora koncentrationen på det jag gör och vad jag känner och det är då jag märker hur många gånger tankarna far iväg och att det ibland leder till att jag somnar. Men här behöver man inte tänka i termer som misslyckat eller lyckats. Man gör efter sin förmåga. Det räcker med att observera att det händer.
Det är då jag märker att efter min vandring i kroppen är jag mycket piggare, vilket gör att jag kan få mycket mera gjort. Och jag bryr mig inte längre om att jag vaknar kl. 04 på natten eller bara har sovit sex timmar, jag vet att jag kan ägna 20 minuter till kroppsscanning för att vara med i dagen igen.
Och så får jag veta att...
genom medveten närvaro händer det positiva saker i hjärnan. Eftersom man då aktiverar den vänstra främre delen av pannloben som styr över positiva känslor som entusiasm, intresse, nyfikenhet, glädje och lycka så dämpas aktiviteten i den högra, främre pannloben som styr över känslor som irritation, ilska, rädsla, nedstämdhet och depression. Här är också centrat för styrningen av vårt flykt och kampsvar som kommer i gång vid stresspåslag.
Dalai Lama har gång på gång frågat hjärnforskarna om hjärnans struktur kan påverkas av våra tankar. Gång på gång har han fått svaret nej, men nu har man genom forskaning och experiment sett att det faktiskt gör det. Man har sett att genom regelbunden mindfulnessträning så ökar tätheten av de grå cellerna i hippocampus som är en struktur i hjärnan som är viktig för inlärning och minne. Tätheten är också en viktig del för att känna självkänsla, medkänsla och förmågan för själviaktagelse. Man såg också en minskad täthet av grå celler i amygdala, det område i hjärnan som är känt för att spela en viktig roll vid ångest och stress.
Men vad är mindfulness?
O Observera utan att bedöma vad som pågår i dig- spänningar i kroppen, känslor, stresstankar om vad som sker nu och vad som kan ske sedan tills du...
A Acceptera Acceptera verkligheten som den är och väljer om du ska...
S Svara eller släppa Vill vi och kan vi göra något åt det? Eller ska vi släppa det och det får vara som det är eftersom jag kanske inte kan göra någonting åt det. Det får passera.
Genom att träna i att stanna upp - observera - acceptera - svara eller släppa reagerar vi mindra automatiskt och får större möjligheter att göra val.
När vi möter ögonblick med medvetenhet ser vi mer och fler konstruktiva lösningar på situationer och problem. Vår personliga utveckling stimuleras och kännetecknas av att vi väjer mer aktivt om vi ska svara eller i stället låta något passera.
Och när kan jag använda mig mer av mindfulness-strategin? Genom att läsa i boken: Mindfulness i vardagen av Ola Schenström (distriktsläkare som inte använder sig av något som inte är förankrat i forskning) och CD-skivan: HÄR OCH NU, ett program för medveten närvaro sammanställt av Ola Schenström.
Hittar jag bl.a det här:
Fotboll är allt?
Allt i livet kan inte vara fotboll säger jag när storebror säger till lillebror att återigen välja en fotbollsartikel som tidningsläxa. Får då som svar att fotboll är allt, politik, geografi, samhällskunskap och historia. Men han glömmer något. Fotboll kan också vara filosofi, psykologi och poesi. Det förstår jag ett år senare när jag håller i Jan Nordströms bok Tillsammansheten, som är en livsberättelse genom fotografier, målning och ord tillsammans med Kalmar FF´s lag.
Läs orden: Du är inte ensam. Jag finns här bakom dig
eller
Jag vill leva så att jag inte viker ner mig även när det är jobbigt. Jag vill försöka. Det ger positiv energi även till mina lagkompisar. Jag känner för oss, ger allt (Abiola Dauda)
eller
För om jag inte lyckas vad händer då? jag kanske faller men jag vågade ändå (Etrit Berishia)
eller
Jag är i ett krig med mig själv. Att inte ge upp. Att bli bättre. (Etrit Berisha)
eller
Och det är något i dina ögon som får mig att våga. De är inte tysta. De öppnar in.
eller
En dag kommer allt detta att vara över så försök att göra så bra ni kan, så att ni inte ångrar er sedan
(Nanne Bergstrand)
Och jag tänker att nu ska du få se att det är fler som fattar att fotboll är allt, nu även morsan.
Grattis 18 åringen!
Här har du något att bita i, nämligen livet även om det inte är ditt liv som skildras och även om det inte är ditt lag. Men det är en fantastisk bok. Det kan även en morsa som inte kan förstå innebörden offside ändå förstå.
En kod från Elsa Beskow
Det var en gång en kvinna. Hon hette först Elsa Maartman men blev sedan Elsa Beskow. Hon föddes 1874 och växte upp med fyra yngre systrar och en äldre bror. När Elsa var 15 år dog fadern och familjen fick flytta till mammans tre ogifta syskon (två mostrar och en morbror) som bodde tillsammans i ett kollektiv.
Redan som liten visste Elsa vad hon skulle bli. Hon skulle bli en som skrev och ritade sagor. Men att hon skulle bli en av tidernas största sagokonstnärer visste hon säkert inte och att hon skulle få sex söner kunde hon kanske inte heller drömma om trots en fantastisk fantasi.
Elsa växte upp i en livlig, frisinnad och konstnärlig miljö. Hon kunde betrakta blommorna och djuren och hon kunde se sagorna i naturen, vilka hon sedan målade och satte text till. Sagorna följde henne hela tiden och under hela livet. Elsa blev aldrig uppfostrad, utan hon blev uppmostrad sa hennes lärarinnan Ellen Key om Elsa. Mamma, morbror och mostrar blev Sagan om Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå. Kanske var det precis så hon växte upp?
Samma år, 1897 som hennes första bok "Sagan om den lilla lilla gumman" kom ut gifte hon sig med Natanael Beskow som hon hade träffatde då hon gick på konstfack och fick stå modell för honom. Resultatet blev porträttet överst på sidan.
Vartannat år en bok och vartannat år en pojke sa Elsa där hon satt vid det stora vita bordet i salongen och målade och skrev samtidigt som hon hade sina söner omkring sig.
Hon brann för det hon gjorde. Var det därför hon klarade att både arbeta, sköta hushållet, den stora trädgården och sina barn?
När jag var liten var det bilderna som fashinerade mig mycket i boken Pelles nya kläder. Jag tittade på farmodern och jag tittade på mormodern. Vem såg snällast ut? Jag såg att de var lika olika som min egen mormor och farmor. Vad jag inte förstod var varför Pelle var tvungen att göra tjänster till alla för att få ny kläder.
Inte heller som tonåring förstod jag varför Pelle skulle behöva passa småbarn, rensa i trädgårdslandet och valla kor för att få hjälp. Men jag läste ändå boken tillsammans med de andra Beskow-böckerna, men nu för mina kusiner.
Sedan gick åren tills jag en dag själv stod i hushållet med barn omkring mig. Jag hade så mycket jag ville göra, men hur skulle jag hinna?
Ingenstans där jag läste om Elsa beskow stod det hur hon gjorde för att få till det med tiden till att kunna arbeta med sina bilder och texter. Bara frågan: Hur hann hon med att skriva och illustrera alla böcker med sex söner, ett hushålle och en man som låste in sig på sitt arbetsrum med skylten "stör ej" på dörren? Men plötsligt förstod jag budskapet i Pelles nya kläder. Det fanns ett hemligt budskap som jag hade fått inpräntat i mig från det jag var en liten flicka. Tjänster och gentjänster! Så när någon av barnen ville ha hjälp eller skjuts svarade jag: Det ska jag visst vännen min om du plockar i ordning på diskbänken. Eller: Jag skjutsar dig gärna om du städar toaletten. På så sätt kunde man få tid över till något annat än hushållsarbete och barn och det måste ha varit så Elsa klarade sitt kall, att skapa barnböcker.
Jag hade knäckt koden. Det tog tid, men jag kom på det tack vare Elsa Beskow och Pelles nya kläder!
Och uppsluppen i mitt eget skapande kan jag känna igen mig, inte bara i begreppet uppmostrad utan även i den beskrivningen som sonen Bo Beskow ger:
"-Mor, får jag en pepparkaka?
-Javisst.
-Mor, får jag ta två pepparkakor?
-Mmmmm
-Mor, får jag ta tre pepparkakor?
-Jaha - nej vad är det du står och säger, pojke, inte får du ta några pepparkakor!"
Elsa visar att du kan om du vill även om du har barn, man, hushålle och trädgård. En kvinnlig förebild till oss alla.
Fonot: Fakta och bilder från BonnierCarlsen
Köp Sagan om den Lilla lilla gumman
Köp Pelles nya kläder
Familjebygget
Byggen. Det finns många olika slags byggen som jag har varit med och följt. Bodbygge, lekstugebygge, klätterställningsbygge, kojbygge, bryggbygge, tillbyggnadsbygge och renoveringbygge. Hela mitt vuxna liv har jag levt i olika slags byggen. Vad jag inte har tänkt på är att jag också varit delaktig i ett familjebygge. Jag har byggt en familj utan att veta om att jag har byggt och jag har byggt utan ritning.
När jag öppnar mitt födelsedagspaket från vännen och hittar boken: Familjebygget-Ritningen som hjälper dig att förstå och bygga en familj (av Madeleine Cocozza) blir jag väldigt glad för här är svaret på hur man ska bygga - en familj. Man kan tycka att boken kommer 25 år för sent, men om man bygger familjen hela livet så kanske man har nytta av den 25 år eller ännu mer framåt.
Då (Wall Photos Tillhörande: Up)Om man får höra att man är kvinnan som gör fort och fel och efter det gör om och gör rätt så ligger det nära tillhands att riva ned hela familjen och göra om. Men om man även har fått höra och sett att allt går att lagas, repareras och renoveras så förstår man ganska snart att här har man ytterligare ett renoveringsobjekt, familjen. Men man behöver inte misströsta. Nu finns det en ritning till bygget och faktiskt en hel del beprövad erfarenhet.
Det känns underbart att man varken behöver matte A, B, C, D eller E för att förstå ritningen i boken. Det mest avancerade är en cirkel kallad familjens kostcirkel som visar hur vardagen ska vara uppdelad mellan arbete, partid, egen tid och familjetid. Det kanske också är den ekvationen som är svårast att få ihop (förstår varför man redan i mellanstadiet får lära sig att räkna ut cirkelns area, förberedelser för familjeliv!)
Själva grunden i boken är den teoretiska kunskapen som finns i ämnet familjen, vilken är hämtad från forskningen. Sedan finns det fallbeskrivningar som visar olika familjebilder där man riskerar att bygga fel eller där man redan har byggt fel. Fallbeskrivningarna finns i hela boken och dem visar på att familjebyggen kan vara byggda på många olika sätt och leda till många olika svårigheter.
I slutet av boken finns ett kapitell som kan ge tröst. Den heter: "Myten om den lyckliga familjen". Byggmästaren (=författaren) skriver: Det finns en myt som odlas om den lyckliga familjen. Den innefattar en bild av familjer som välartade och lyckliga vilket medför att vi gärna visar upp vår familj som välfungerande och lycklig. Myten gör att vi mer sällan delar upplevelser av bekymmer och dilemman. Tystnaden om det svåra kommer ytterligare att förstärka myten om den lyckliga och framgångsrika familjen, och så lever myten vidare. Det finns inga lyckliga familjer, familjer är i vissa perioder lyckliga och i andra perioder olyckliga, var och en får sin beskärda del av svårigheter och lycka som måste hanteras på olika sätt.
Oavsett om du har ett renoveringsobjekt eller ett nybygge - läs boken! Språket är lättbegripligt men vissa stycken kan kräva att det läses fler gånger för att man verkligen ska kunna förstå. Det är inte något konstigt att en ritning på ett bygge kräver lite eftertanke och det krävs alltid lite ansträngning när man bygger. Men allt är inte jobbigt med familjebyggen. Här behöver man inte ansöka om något bygglov och om man redan har börjat bygga utan boken så finns det ingen risk att bli anklagad för svartbygge och riskera böter och rivning (eller att
TV 4´s program: Fuskbyggarna kommer).
Och var börjar jag? Kanske i familjens kostcirkel. Det blir inte pannkaka (eftersom det blev det igår) och medan jag funderar på det jag läst så kommer jag till insikt att OM vår familj ska klassas som renoveringsobjekt så kommer vi kankse aldrig att bli klara. Det är precis som Tranströmer försöker få oss att förstå i sin dikt Romerska bågar: Du blir aldrig färdig och det är som det ska (snyft).
Wall Photos, UpSedan: Killen som står och väntar när familjebygget är färdigbyggt?
Köp boken!
Medan segern firades, en av många historier som kunde ha varit din!
Tänk dig att du hör din mamma säga i förbifarten; Det där har jag också varit med om. Skulle du våga fråga och skulle du våga lyssna?
Du vet att varje människa bär på sin egen historia och helt plötsligt förstår du att även din mamma har en historia som hon har burit på i hela sitt liv. Kanske är det så att din mammas historia vill komma ut och du hör först bara orden: Utdriven från hemmet, ut i ett ingenmansland där byar är plundrade och klockaorna har stannat. Men det finns en fortsättning där din mormor ber att soldaterna ska ta henne, men de tar din moster och de tar din mamma och du får höra orden: Våldtagen, sönderslagen och tillfångatagen. Det är din egen mammas historia men det skulle även kunna vara din dotters, din väninnas, din mormors eller farmors historia, men också din egen.
Kanske att du då undrar: Vad klarar en människa och hur?
Många människor bär sina historier i tystnad och vi andra vet inte hur tungt de bär. Kanske det ändå blir lättare att bära efter att ha fått delat sin historia med andra? Jens Orback vågade lyssna på sin mammas historia och han vågade att skriva boken: Medan segern firades och jag hoppas att du vågar läsa, för boken är fantastisk. Du får veta hur det kunde vara 1945 samtidigt som segern firades för en 17-årig flicka.
Men det finns fler historier, inte från år 1945 utan 2010 och den här gången får jag höra hur våldtagna flickor i Lesotho får sina barn döpta av sina egna föräldrar till hemska namn så som avskum, soptunna mm De får bära på skammen som dem inte alls har skuld till.
Först en, två, tre, fyra...femton, hundra, tusen historier.
En av dessa historier blir en bok.
Historierna vill vidare och blir en låt.
Låten heter: Varför hugger inte de vassa knivarna till ditt försvar?
och du får som första läsare, läsa en liten bit av versen och hela refrängen.
Och vet du vad jag vill ha av dig? Din tankes kraft! Tänk att den här låten ska komma ut och att du vill höra den.
Gemensamt kan vi väl med tankens och handlingens kraft nå målet!
I går hörde jag något som inte var tänkt
något som jag inte skulle höra
Jag visste inte vad jag skulle tro
eller vad jag skulle göra.....
VARFÖR HUGGER INTE DE VASSA KNIVARNA TILL DITT FÖRSVAR?
VARFÖR RINNER INTE BLOD FRÅN DITT HJÄRTA, TROTS ATT DU SKADATS HAR?
INGEN SPÄNNER HANEN PÅ GEVÄRET
OCH INGEN TRYCKER AV
FINNS DET EN MENING OCH I SÅ FALL VAD?
Nobel får snart möta Tranströmer!
Varför ska man läsa dikter och varför skriver man dem? Varför ska man läsa Tranströmer och kan man själv skriva?
Vissa av Tranströmers dikter är svåra och obegripliga, men så vänder man blad och där kommer orden, går rakt in och man förstår och tänker: Aha är det så! Ja, så kan det va´! Det svåra och obegripliga i livet blir plötsligt greppbart. För det man inte trodde gick att sätta ord på står där avskalat och enkelt.
Läs: Två städer! På var sin sida om ett sund, två städer
den ena mörklagd, ockuperad av fienden.
I den andra brinner lamporna.
Den lysande stranden hypnotiserar den mörka.
Tänka: Stroke?
Läs: Romerska bågar! ... En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall" ..
Men kan Tranströmer, så kan du
plocka ut och skriva ned
din känsla, din tanke
på ett papper
och där har du det
Att vara du!
Genom dig själv kan du hitta vägen in till andra
men även
Genom andra kan du hitta vägen in till dig själv
Läs Tranströmer och precis som som om du plockar ut de lenaste och för dig de finaste stenarna på en stenstrand så plockar du av Tranströmers dikter. Och som du även vet att nästa gång som du går på samma strand hittar du nya stenar, dem som du inte fann, första gången.
Du hittar hans dikter på www.bokus.com
Fotnot: Vännen Lena säger: "Jag vill göra en låt om utanförskap" "Okej" säger jag och direkt börjar alla ord som jag en gång har lärt mig få liv i hjärnan. Titeln dröjer inte länge. Utanför, för att jag är utan. Sedan dyker Tomas Tranströmer upp. Han skrev något, hur var det nu? Och där hittar jag det i dikten: Två städer.
Jag är helt ovetande att medan jag skriver låten så jobbar vadslagningsfirmor med att räkna ut oddsen för att Nobels litteraturpris ska gå till Tomas Tranströmer. När Tranströmer-versen är klar får jag veta att just Tranströmer ska få Nobelpriset. Först blir jag inte glad för nu måste jag dela honom med hela världen. Men sedan känns det bra för det måste väl betyda att fler än jag tycker som jag, att han är bra.
Hoppas du får höra låten snart. Här kommer en bit ur den: Utanför, för att jag är utan
Som en Tranströmer
där den nedsläkta staden hypnotiseras
av den brinnande, lysande stranden
ockuperad av fienden
så precis jag känner
i mitt handikapp
jag, din betraktare
jag som inte har
det du själv har kvar
Hämta mig ur skuggan
jag vill inte vara kvar
Eller törs jag själv
ta steget ut
för att visa att jag är här
och jag är jag
