Visst visste jag att det var livet

Alla dessa dagar
som kom och gick
 
 
visst visste jag att det var livet.
 
Alla dessa färger
 
 
som kom upp och försvann
visst visste jag att förvandlinge var tiden.
 
 
 
Alla dessa färger som färgade tiden
 
 
kanske det var det 
som gav meningen med livet.
 
 
 
Men vad visste jag om livet
innan jag fick uppleva hela 
palettens färger från livsarkivet.

Stalkar Elitstyrkans hemlighet

 
Jag tittar på Elitstyrkans hemligheter
 
 
och tänker att jag vill bli som dem.
Stark psykisk,och fysik med mod och en förmåga till att samarbeta.
 
 
Startar att träna mitt mod
eftersom det är där en stor svaghet sitter.
Blir till att börja med att hoppa i vattnat från mindre hög höjd.
Ser mig själv som någon på väg till att vara
snygg, smal och smidig
när jag väl vågar hoppa i.
Jag menar stor, stark och modig.
Men när jag sedan får se mig på foto ser jag något annat,
än någon som har målet att passar in i elitstyrkan.
 
 
Ja ni ser tyvärr rätt.
Det ÄR Muminmamman som hoppar.
Hur kunde det gå till?
 
I Tarkowskis film stalker
finns ett magiskt rum där den som kommer in dit får sin innersta önskan tillfredställd/uppfylld.
Problemet är bara att det inte är den medvetna önskan utan den innersta viljan som rummet rättar sig efter.
Det berättas om en figur i filmen som kommer in i rummet för att rädda sin bror från döden,
men brodern dör och i stället blir mannen ofantligt rik. I förtvivlan i den upptäckt han gjort om sig själv tar han livet av sig.
Rummet i Stalker avslöjar vad vi i verkligheten eftersträvar efter,
inte vad vi säger att vi önskar.
 Så jag får väl erkänna:
Jag vill vara som Muminmamman.
 
 
FOTNOT: Faktatexten är taget från radioprogrammet Allvarligt talat av
Horace Engdahl.
Programmet inspirerade mig också till texten.
 

RSS 2.0