Bortjagad
Bortjagad
men vill ändå hålla sig kvar
... av mig
Hoppas på bakslag
men tränar på att acceptera
genom att plantera våren
Men sparken står
ändå redo på sidan
i fall våren inte vill va´kvar
men...
ingen rår på våren
Var det så Karl Knut Bondes (mitten av 1400-talet) tänkte då han skulle hitta färgerna till Sveriges symbol, den svenska flaggan?
Nu skulle vi ut i krig mot Danmark
och eftersom Danmark hade en flagga så kunde väl inte Sverige vara sämre.
Men vilka färger skulle vi ha?
Jo, vårens
Den svenska våren som aldrig gav sig,
aldrig gav upp då den krigade mot vintern.
Så ut i den svenska naturen
och se där, där fanns färgerna för Sverige!
Fotnot: Så här skriver Herman Lidqvist i Aftonbladet 04-06-06
"Den svenska flaggan är över 500 år gammal och därmed en av världens äldsta. Allra äldst är danskarnas Dannebrogen, som enligt legenden är från 1219."
"Forskarna tror i dag att unionskungen Erik av Pommern, som regerade över alla de nordiska länderna i början av 1400-talet, införde Dannebrogen (den röda duken) som huvudbaner för hela den nordiska unionen.
Då den svenske kungen Karl Knutsson Bonde i mitten av 1400-talet inledde motståndskamp mot danskarna kunde han inte gärna använda danska kungens flagga utan hissade en egen korsflagga och tog färgerna blått och gult ur sin personliga vapensköld. Den svenska flaggan var alltså en motståndsflagga från början."
Bara att välja vad du vill tro på, en historiker eller en romantiker!
Bara en fågel?
Du börjar skolan. Du börjar skriva bokstäver och ljudar. Du skriver siffror och räknar ihop. Du färglägger fåglar och får lära dig vad dem heter. Det är domherre, sidensvans, talgoxe och kanske blåmes.
Du målar svanen som döljer sitt S i halsen. Det finns knölsvan och sångsvan. Sedan finns hackspetten som sitter och hackar på skolan.
Sedan läser din mamma Bröderna Lejonhjärta för dig. Skorpans döda storebror Jonatan kommer via en duva och säger: "Var inte rädd" men det är bara en saga, så kan det inte vara i verkligheten.
Åren går. Din mamma dör. Efter begravningen kommer en koltrast och sjunger för dig. Du sitter utanför krematoriet, din mammas kropp är där inne, men var är hon? I koltrasten? Du känner hennes närvaro och du möter koltrastens blick. Du vet, men du undrar om det är sant och i så fall vad hon vill säga dig.
Åren fortsätter att gå. Du träffar någon som också förlorat sin mamma. Får höra hur hennes mamma kom tillbaka i en fågels kropp, kanske korpen, satte sig på fönsterbläcket och tittade in på sitt barnbarn. Barnbarnet som dottern ville visa för sin mamma.
Åren fortsätter att gå. Helt plötsligt är det väldigt viktigt att ha solrosfrön i fågelhusen och kunna gästernas alla namn. Men någon saknas från arket med fåglarna som skulle färgläggas i första klass. Du kommer på att det är sidensvansen. Tänk om sidensvansen kunde komma också. Dagen därpå kommer den i flock. Kommer inte till fågelbordet, men den är i de olika träden som finns vid huset. Sedan är de borta. Hade sidensvansen med sig ett budskap och i så fall vad?
Jag skriver blogg och läser andras bloggar. Hittar koltrasten i bloggen: www.lisa1963.blogspot.com och får veta vad den betyder. Koltrasten berättar för oss att jag kommer att upptäcka nya saker hos mig själv. Koltrast=Förändring. Och du inser att koltrasten på krematorietaket hade rätt, du skulle upptäcka nya saker hos dig själv. Men du vet också att du har upptäckt något mer, fåglarna!
Fotnot: Fåglarnas namn är Domherre, Gråsiska, Pilfink (brun på huvudet medan Gråsparvens huvud är grå), Grönfink, Blåmes och Talgoxe.
På väg bort och på väg till
Jag lämnar skogen.
Jag lämnar huset.
Jag lämnar familjen, där dem är en mindre kvar.
Patienten har gått vidare.
Familjen ska gå vidare
och jag ska vidare.
Tom.
Behöver något som fyller på.
Sätter på radion.
Han heter James Morrison.
Jag känner texten.
Den är till mig,
men jag kan inte alla orden,
förstår att jag måste få dem översatta.
På väg bort och På väg till
fyller den mig till nästa möte
med dig, min nästa patient
När det är svart
Ta lite tid att hålla om dig själv
Ta lite tid att känna dig fram
Innan det är borta/förlorat
Du kommer inte släppa taget
Men ändå fortsätta falla
Kom ihåg hur du räddade mig nu
Från allt mitt, yeah
Och om den här är kärleken, bara känn den
Och om det här är livet, nå se det
Ser inte någon anledning att vara ensam, ensam, yeah
Jag låter dig inte gå
Säg orden, säg orden som om det inte fanns
Något annat
Slut dina ögon så kanske du tror
Att det finns en väg ut
Öppna upp, öppna upp ditt hjärta till mig nu
Låt allt rinna ut
Det finns inget jag inte orkar bära
Och om det här är kärleken, bara känn den
Och om det här livet, nå se det
Ser inte någon anledning att vara ensam, ensam, yeah
Jag låter dig inte gå
Om din himmel faller, ta min hand och håll den
Du behöver inte vara ensam, ensam, yeah
Jag låter dig inte gå
Och om du känner kärlekens flamma I kväll
Och du är för svag för att bära elden vidare
Och alla dina vänner du inte kan glömma
Försvinn
Jag kommer vara här alltid, för alltid hålla kvar
Och om det här är kärleken, bara känn den
Och om det här livet, nå se det
Ser inte någon anledning att vara ensam, ensam,
Jag låter dig inte gå
Om din himmel faller, ta min hand och håll den
Du behöver inte vara ensam, ensam, yeah
Jag låter dig inte gå
Jag låter dig inte gå, nej
Jag tillåter inte
Jag låter dig inte gå, nej
Jag tillåter inte
Jag låter dig inte gå, nej
Jag låter dig inte gå… 
En kod från Elsa Beskow
Det var en gång en kvinna. Hon hette först Elsa Maartman men blev sedan Elsa Beskow. Hon föddes 1874 och växte upp med fyra yngre systrar och en äldre bror. När Elsa var 15 år dog fadern och familjen fick flytta till mammans tre ogifta syskon (två mostrar och en morbror) som bodde tillsammans i ett kollektiv.
Redan som liten visste Elsa vad hon skulle bli. Hon skulle bli en som skrev och ritade sagor. Men att hon skulle bli en av tidernas största sagokonstnärer visste hon säkert inte och att hon skulle få sex söner kunde hon kanske inte heller drömma om trots en fantastisk fantasi.
Elsa växte upp i en livlig, frisinnad och konstnärlig miljö. Hon kunde betrakta blommorna och djuren och hon kunde se sagorna i naturen, vilka hon sedan målade och satte text till. Sagorna följde henne hela tiden och under hela livet. Elsa blev aldrig uppfostrad, utan hon blev uppmostrad sa hennes lärarinnan Ellen Key om Elsa. Mamma, morbror och mostrar blev Sagan om Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå. Kanske var det precis så hon växte upp?
Samma år, 1897 som hennes första bok "Sagan om den lilla lilla gumman" kom ut gifte hon sig med Natanael Beskow som hon hade träffatde då hon gick på konstfack och fick stå modell för honom. Resultatet blev porträttet överst på sidan.
Vartannat år en bok och vartannat år en pojke sa Elsa där hon satt vid det stora vita bordet i salongen och målade och skrev samtidigt som hon hade sina söner omkring sig.
Hon brann för det hon gjorde. Var det därför hon klarade att både arbeta, sköta hushållet, den stora trädgården och sina barn?
När jag var liten var det bilderna som fashinerade mig mycket i boken Pelles nya kläder. Jag tittade på farmodern och jag tittade på mormodern. Vem såg snällast ut? Jag såg att de var lika olika som min egen mormor och farmor. Vad jag inte förstod var varför Pelle var tvungen att göra tjänster till alla för att få ny kläder.
Inte heller som tonåring förstod jag varför Pelle skulle behöva passa småbarn, rensa i trädgårdslandet och valla kor för att få hjälp. Men jag läste ändå boken tillsammans med de andra Beskow-böckerna, men nu för mina kusiner.
Sedan gick åren tills jag en dag själv stod i hushållet med barn omkring mig. Jag hade så mycket jag ville göra, men hur skulle jag hinna?
Ingenstans där jag läste om Elsa beskow stod det hur hon gjorde för att få till det med tiden till att kunna arbeta med sina bilder och texter. Bara frågan: Hur hann hon med att skriva och illustrera alla böcker med sex söner, ett hushålle och en man som låste in sig på sitt arbetsrum med skylten "stör ej" på dörren? Men plötsligt förstod jag budskapet i Pelles nya kläder. Det fanns ett hemligt budskap som jag hade fått inpräntat i mig från det jag var en liten flicka. Tjänster och gentjänster! Så när någon av barnen ville ha hjälp eller skjuts svarade jag: Det ska jag visst vännen min om du plockar i ordning på diskbänken. Eller: Jag skjutsar dig gärna om du städar toaletten. På så sätt kunde man få tid över till något annat än hushållsarbete och barn och det måste ha varit så Elsa klarade sitt kall, att skapa barnböcker.
Jag hade knäckt koden. Det tog tid, men jag kom på det tack vare Elsa Beskow och Pelles nya kläder!
Och uppsluppen i mitt eget skapande kan jag känna igen mig, inte bara i begreppet uppmostrad utan även i den beskrivningen som sonen Bo Beskow ger:
"-Mor, får jag en pepparkaka?
-Javisst.
-Mor, får jag ta två pepparkakor?
-Mmmmm
-Mor, får jag ta tre pepparkakor?
-Jaha - nej vad är det du står och säger, pojke, inte får du ta några pepparkakor!"
Elsa visar att du kan om du vill även om du har barn, man, hushålle och trädgård. En kvinnlig förebild till oss alla.
Fonot: Fakta och bilder från BonnierCarlsen
Köp Sagan om den Lilla lilla gumman
Köp Pelles nya kläder
Jag är en garnoholick och stickolist
Vaknar tidigt. Torr i munnen, stel i nacken, ömmande handleder och absolut inte utvilad. Första tanken, vad gjorde jag i går? Sneglar mot nattduksbordet och kommer ihåg.
Tar stickningen och börjar sticka. Tänker, bara ett varv till. Hinner knappt tänka tanken färdigt förän varvet är utstickat, men innan jag vet ordet av så har jag börjat på ett nytt varv och ett till och ett till. Tänker att jag måste sluta innan någon vaknar och ser vad jag håller på med. Sneglar på nattduksbordet, många rutor små. HerreGud jag blir tvungen att erkänna: Jag är en garnoholick och stickolist.
Tecken på att det finns en garnoholick i familjen:
Gömda stickor bland tandpetarna
Påbörjade stickprojekt i olika korgar.
Garnnystan undangömda i husets olika garderober.
Bortglömda presenter till barnen, men inte till sig själv, efter resan till huvudstaden.
Garnskåp (oftast egentillverkat) väl synligt i vardagsrummet. Innehåller både öppnade och oöppnade nystan.
Lättillgängligt garn om suget blir för stort.
Missbrukargenen går ofta i arv. Du kan säkert se ett riskbeteende hos barnen.
Det här kan vara ett tecken att det kan vara dags för avgiftning.
Steg ett i avgiftningen: Gå till diskbänken, helt omöjligt att ägna sig åt stickningen.
Men...
för den måttliga är stickningen ett fantastiskt sätt att koppla av på. I soffan en fredagskväll eller när du är hemma och är sjuk.
Så här stickar du dominorutor:
Strumpstickor 2,5 eller 3 mm
På alla varv: Lyft första maskan.
På alla varv. Sticka den sista maskan i den bakre maskbågen.
Det här är för att skapa en kant som underlättar när du ska plocka upp maskorna till nästa ruta.
Lägg upp 31 maskor.
Varv 1: Sticka ett varv rätstickning.
Varv 2: Lyft en maska, sticka 13 maskor, lyft två maskor, sticka en maska, lyft över de två "lyfta" maskorna. Sticka 13 maskor, sticka den sista maskan i bakre maskbågen.
Varv 3: Rätstickning
Varv 4: Lyft en maska, sticka 12 maskor, lyft två maskor, sticka en maska, lyft över de två "lyfta" maskorna. Sticka 12 maskor, sticka den sista maskan i bakre maskbågen.
Varv 5: Rätstickning
Varv 6 och vidare:
Fortsätt på detta sätt att minska två maskor vartannat varv. När du har tre maskor kvar på stickan, sticka inte det räta varvet utan gör avmaskningen, drag garnet genom den sista maskan och din första ruta är klar!
När du har stickat två rutor kan du sticka ihop dem.
Plocka upp 15 maskor efter den vänstra kanten på den ena och 15 maskor efter högra kanten på den andra.
Sticka 15 maskor rätstickning, lägg upp en maska och sticka 15 maskor till (15+1+15=31).
LYCKA TILL men var försiktig så att du inte hamnar i stickoholickträsket!
