exsisto

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds ande svävade över vattnet. 

 

Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem.

 

Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården , när dagen började svalkas. Då gömde sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" Han svarade: "Jag hörde dig i lustgården. Då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." Då sade han: "Vem har låtit dig förstå att du är naken?" Har du inte ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?" Mannen svarade: "Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig hon gav mig av trädet, så att jag åt." Då sa Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen bedrog mig, så att jag åt."

 

http://www.seilon.org

 

Men det var då kvinnan såg och fick insikt i  att skulle hon vilja leva och växa så var inte det enda och bästa  att ha en man som skyllde på henne. Kvinnan som nu hette Eva höjde blicken mot skyn för att samtala med Herren Gud, men Gud var i begynnelsen en fördömmande Gud och det enda han kunde möta Eva med var ett varför. "Varför åt ni av frukten?" Men gjort var gjort och något svar som skulle kunna göra Gud nöjd hade inte Eva. Därför sänkte  hon blicken och i stället tittade hon fram. Hon såg att hennes avkomma i oräkningsbara generationer skulle söka samma svar som hon, vilket började med ett hur.

Hur skulle hon göra för att må bra eller i alla fall bättre?

Och så började sökandet...

 

Först hittade hon fantasin och genom fantasin hade hon hjälpen  för att hitta meningen. När hon kom i kontakt med sin fantasi så kunde hon också börja skapa och då kom konsten till henne.

Genom rörelsen, sången, dansen, musiken, bilderna och dramat kunde hon få utlopp för vad hon hade inom sig och genom att skapa kunde hon bearbeta och förstå sin egen historia, men även påverka sin egen utveckling.

Hon kom även till insikt att när hon samlade svåra känslor och upplevelser inom sig så blev det ett inre tryck som var tungt att bära, men genom konstnärligt skapande kunde det inre trycket få ett utlopp.

 

http://musikanta.blogspot.se

 

Hon lärde sig att läsa och skriva, vilket gjorde att hon kunde skriva ned sina drömmar, metaforer och inre bilder i en text som hon benämnde poesi.

 

Och genom att läsa andras poesi kunde hon få orden hon inte hade för de känslor som hon gick och bar på.

 

 

Men hon hittade också sitt lekrum. Inne i lekens rum kunde allt gestaltas. Också de mest fruktansvärda händelser kunde gestaltas utan att det väckte outhärdlig oro och ångest. Leken har nämligen ett språk och en form för det som inte kunde berättas med ord. (Omfamna livet, Uttryckande konstterapi i Palliativ vård. Diplomatuppsats av Maria Wahlström Norlin 2007)

 Människan hade hittat konstterapin.

 

 

Men människan ville söka och hitta mer och då fann hon en annan behandlingsform för psyket, nämligen den psykologiska behandlingen.

 

Den psykologiska behandlingen är ett samlingsbegrepp för många olika behandlingsmetoder som är grundade på psykologisk vetenskap. Metoderna har utvecklats genom forskning och erfarenhet och varierar beroende på vilken problematik det handlar om. (http://psykologiguiden.se)

I den psykologiska behandlingen kan man använda sig av frågor. Så gjorde Sokrates när han undervisade sina lärjungar. Sokrates frågor var frågor som syftade till att utforska verkligheten, tankemönster och möjliga alternativa sätt att tänka på.

Exempel på sokratiska frågor:

·         Kan du tänka på annat sätt?

·         Är det säkert att det är så?

·         Vad är det värsta som kan hända?

·         Vad innebär det för dig?

·         Hur skulle din bästa väninna se på detta?

·         Hur skulle du se på detta om du inte var deprimerad?

 

Men människan hade det inte lätt. Rätt som det var kom hon in i en tankefälla. Men hon lärde sig att hjälpa sig själv och andra att se tankefällorna, så att hon inte blev hjälplöst fastnande i dem. 

Tankefällor är ett slags logiska fel som gör att vi missuppfattar eller felbedömer situationer. De dyker upp lika vanemässigt som automatiska tankar. De leder till att vi reagerar på sätt som inte är ändamålsenliga. Genom att lära oss att känna igen tankefällor kan vi undvika dem.

Exempel på tankefällor:

·         Allt-eller-intet-tänkande - man uppfattar allt som inte är helt perfekt som misslyckat.

·         Förstoring och förminskning - Man förstorar det som är negativt och förminskar det som är positivt.

·         Selektivt tänkande – Man uppfattar endast det som bekräftar ens egna, negativa, tankar.

·         Tankeläsning - Man gissar vad någon tänker istället för att ta reda på hur det egentligen är.

·         Diskvalificering av det positiva - Man bortser från det som är positivt och räknar det inte.

·         Övergeneralisering - Man drar generella slutsatser om tillvaron utifrån enstaka händelser. Ett enda misslyckande tolkas som ett mönster som kommer att upprepas gång på gång.

·         Katrastroftänkande - Man förväntar sig ständigt att katastrofer kommer att inträffa

·         Känslotänkande - Man tror att de känslor man har är fakta.

·         Personalisering – Man tar på sig ansvaret för händelser som man inte kan påverka.

·         Förhastade slutsatser – Man drar slutsatser utifrån väldigt lite information.

·         Etikettering – Man ger sig själv en negativ stämpel istället för att se varje.

(http://www.kbtterapi.se)

 

Men människan fortsatte att söka och hon fann att det fanns många sätt att hjälpa sig själv för att kunna må bättre. Det kunde vara genom hårt kroppsarbete, bakning, träning, löpning, handarbete och slöjd. Sätten var många. 

Men vad hände med Herren Gud? 

 

http://uppenbar.info/uppenbar/rev/Skaparen.html

 

När Gud såg att människorna sökte andra vägar än mot honom tänkte han: Kanske att jag ska vara en förlåtande Gud i stället för en fördömmande Gud. Dem är ju bara människor, en avbild av mig själv som också har gjort fel när jag förvisade dem ur paradiset. Och från hans eget jag kom: Gud jag förlåter mig själv och mina skulder, jag en Gud som har gjort fel. Inled mig inte själv i frestelse utan hjälp mig själv att tänka: Hur ska vi rätta till det här?

Och precis som i begynnelsen kom ljuset och människosläktet svarade: Gud vi förlåter din ilska när du förvisade oss från paradiset men förlåt också oss våra skulder och utsätt oss inte för fler prövningar utan rädda oss från   det onda.

Men Gud visste att människan ville allt ha lite prövning, men det onda skulle han göra vad han kunde för att rädda henne i från.

Och så hade även Gud kommit till insikt när han följt människan på vägen till och genom terapin. Tack vare att Herren var en nyfiken Gud, precis som hans avbild människan.

 

 http://www.apg29.nu/index.php?artid=4816