Tänkt av text
Text av Tänkt heter den här kategorin, men det är också Tänkt av Text.
En text till en tänkt jullåt som nu har fått ett fantastisk musikarregemang.
Min nästa tanke är att du ska få höra, men även vilja sjunga den.
Men den kreativa processen tar tid, därför kan jag bara bjuda på texten.
Så här tänker jag om julens budskap.
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december mer än väntan?
Väntan på ljusare dagar
på ljus och jul
December, december
Vad har du i vägen?
Ave Maria
Det är du som är vägen
Du födde din son
utan barnmorskans hjälp
i ett stall, i Betlehem
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Guds son
Deceber, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Det är du som visar vägen
visar tillit, hade tro, kunde känna hopp
i en tid som var svår, då du blev mor
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Guds son
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Det är du som visar vägen
Du fick en tokig son
som höll fast vid
att han var, Guds son
Änglarna sjöng:
Kom igen! Det är Messias
December, december
Kallt och mörkt
Vad finns i december?
Ave Maria
Kan någon förstå din väg?
På åsnan, i stallet, i Nasaret,
på Golgata, vid korset
och hela tiden var du kvar
Änglarna sjöng:
Kom igen, det är DIN son!
December…
December betyder jul
julen betyder ljus
i julen och ljusen ser vi glädjen över
Jesus som föddes för ca 2000 år sedan
Ave Maria du var hans mor.
Du lärde Jesus Kristus, din son
resten av världen tillit, hopp och tro. Hopp och tro
Bilder från internet tagna från:
http://gentogenym.com/post/merry-christmas/birth-of-jesus
http://fridenspensionat.blogspot.se/2011/02/jesu-barnabon.html
http://missionaryblogdigest.files.wordpress.com/2011/05/jesus-and-children-stock-photo.jpg
http://www.lifevesting.com/blog/2012/04/who-was-really-wearing-that-blindfold/
Tomten i fönstret, en sann julberättelse
Tänk dig att du är 90 år +.
Tänk dig att du bor på "hemmet" och sitter med din kamrat som också är 90 år +. Ni kan båda titulera er bondmoror, ett yrke som inneburit hårt arbete. Då när ni bodde på era respektive gårdar fanns det sällan tid för att bara sitta. Nu sitter ni och ni säger att det är fantastiskt att bli servade. Tänk att jag skulle få det så här bra och bara sitta upprepar vännen, som inte kommer ihåg vad hon sagt eller vad hon just tänkte att hon skulle säga.
Era livshistorier korsar varandra genom åren som gått. Döttrar som varit bästa vänner i små-skole-åldern. Söner som arbetat på den ena eller den andra gården. Ni känner varandra och därför blir det extra trevligt och intressant när något barn och/eller barnbarn kommer på besök. Berättelserna från förr får liv för du kan berätta och komplettera om episoder från din väns liv som också var ditt liv.
Du kommer ihåg saker som din vän bara kan skratta åt i dag. Kanske för att det är svårt att komma ihåg "En vanlig dag på jobbat för en 9-barns mor".
Kanske för att minnet blir mer och mer inbäddat i demens.
Men det är inte bara du som kan lämna historier från livet. Du kan också få och du får svaret på en gåta som hände på julafton för ca 40 år sedan. Gåtan vilken du blir påmind om av vännens son som frågar:
- Kommer du ihåg den julaftonkvällen som en tomte tittade in genom fönstret?
Det gör du och du har alltid undrat vem det var, även om du har haft dina aningar.
Först tittade tomten in genom det ena fönstret och sedan tittade han in genom det andra fönstret, i en lagom takt så att tomten skulle hinna förflytta sig. Men takten ökade och till sist gick det så fort att de som var inne i huset knappt han att flytta på huvudet från det ena till det andra fönstret, för att se tomtehuvudet sticka upp. Sedan var plötsligt tomten borta och inte visste man vem tomten var eller tomtarna, för det var två.
Så får du veta att det är två av vännens sex söner som roade sig med att gå bort till din gård för att göra tomtebus. Precis vad du misstänkte säger du, men nu vet du. Även om det tog några år innan du fick svaret. Närmare bestämt 40.
Smörgåstårtan som måste vara god
Födelsedag och får beställning på smörgåstårta.
Men inte bara en smörgåstårta, den måste vara god.
Tänker först backa för uppgiften men inser att utmaningar måste man anta.
Annars ingen utveckling i köket.
Så börjar jag med att forma en kvadrat av formfranska
(tårtfatet är kvadratiskt).
Första lagret
Leverpastej med grädde
(för att dryga ut, göra mer lättbredbar och godare)
Hackad färsk gurka
(går att byta ut till bostongurka eller saltgurka om det inte finns uttalde önskemål om att det ska vara färsk gurka)
Andra lagret
Blanda mild mjukost och Creme Frech (mer mjukostän creme frech) samt en klick citronmajonäs
Lite salt och peppar
Smaka av
Tredje lagret
Upprepa första lagret.
Fjärde lagret
Upprepa andra lagret.
Femte lagret
Gör en liten plattå med en extra skiva i mitten.
Blandningen av mjukost och creme frech smetas på och om tårtan.
Sedan är det dags för garnering.
Börja med skinkan (Lönnebergaskinka som har rektangulära skivor, vilka som klipps i tre rektangulära längder som rullas i rullar)
Fortsätt med paprika, tomat, kiwi, gurka, apelsin, citron som är enligt önskemål.
Sedan förberedes betygssättningen.
Och betyget blir?
Födelsedagsbarnet: 9
(-1 pga för mycket vit smet på tårtan)
Kocken: 8
(-2 hade varit saftigare med bostongurka eller saltgurka i, mer kiwi hade varit också gott)
Sammanfattning:
God
Alla i juryn tog två gånger
och det viktigaste av allt.
Födelsedagsbarnet var nöjd.
Bara ett skal
Straxt efter tio kommer dem in, ställer sig som en halvmåne runt min säng, Sängen som jag ligger i.
Jag blir betraktad av läkare och sjuksköterskor, kanske även av någon student. Dem tittar på mig och kanske det är den kliniska blicken som arbetar. Men när dem tittar på mig i sängen där jag ligger vill jag säga: Titta inte på mig för det här är inte jag. Jag är mycket snyggare, gladare och starkare i verkligheten. Men det säger jag inte utan jag tittar bort, tittar på den högste, han som är överläkare, han som är den ende som pratar. Han frågar hur jag mår i dag. Hur mår jag? Hjärnan kan inte hitta orden, inte hitta meningarna som ska passa ihop med det deras egna hjärnor har formulerat efter att de använt den kliniska blicken.
Mår inte bra.
En mening som skulle kunnas sägas även av en 3-åring eller en 99-åring och nu sägs av mig.
Men orden kanske räcker för jag hör den stora doktorn säga till den lilla doktorn:
Ordinera 4 liter dropp det här dygnet och så 40 kalium.
Så hör jag mig själv säga till han som bestämmer, överläkaren.
"Snälla kan jag inte få antibiotika?"
För jag tror att det är det enda som kan rädda mig från henne jag ser i spegeln.
Den svaga, den fula den ledsna. Hon som inte är jag.
Men jag får inte antibiotika för det bestämmer inte han, utan det gör infektionsläkaren.
Sedan går de ut och lämnar mig kvar i mitt skal som inte är jag.
Eller?
Ser mig själv i spegeln och möter min blick. Två stora bruna ögon, Maria Pepparkornsöga.
Ett namn jag fick av min fröken på lågstadiet när hon skrev berättelsen om trollklassen som var ute på skidutflykt. Alla barnen i klassen blev omdöpta till trollnamn. En fin saga som jag fick vara med i.
Maria Pepparkornsöga ser sig i spegeln.
Hon som inte är jag eller är det här jag?
Inte snygg, stark och glad men det här är ju faktiskt också jag,
Maria Pepparkornsöga.
Och så kommer frågan, hur ser jag på andra när de ligger i sängen och är sjuka som jag?
Hur ser jag på dem som inte ens kan säga: Det här är inte jag.
Tar fram boken: Sånger från äldreomsorgen
av Ragnar Thoursie, en äldre man som visar att det finns så mycket mer än vad vi ser,
innanför en människas skal.
Jag läser hans dikter som visar vad som finns innanför våra skal.
Handen på hjärtat
En ödmjukt gest, som också uttrycker
tillgivenhet. Men det kan även vara något annat.
Hjärtats slag oregelbundet.
En känsla av spänd oro.
Väntan, lyssnande inåt kroppen.
Vad händer härnäst?
Kära vän, dröj kvar
Min ingång och min utgång
Krälar på golvet
famlar efter larmknappen
till dig som stod mig närmast
och inte finnes här.
Var söker jag
dig som är min väg, min ingång
och min utgång?
Direktören och biträdet
På äldreboendet gäller en ny ordning.
Direktören plockar disken.
Skrivbiträdet organiserar och kvittrar.
Nu tycksbåda på rätt plats i livet
en sista kort utmätt tid
Otidsenligt
Ju längre tiden går
desto ängre går jag mot tiden.
Byxor och kavaj urbota
liksom mitt inre jag.
Tystnaden mitt samtal.
Allt medan TV-pladdret pladdrar.
För sent
En stund i livet kommer
då allt är gjort
och ingenting kan göras ogjort
För sent då allt
förutom ångeststund.
Den stund du tror
var ännu framför dig,
har redan kommit.
För sent din insikt vaknat.
Undrar ni kanske vad infektionsläkaren sa?
Han satte sig ned och pratade, inte till mig utan in till mig
och med sina fem fingrar visade han det som motsvarade mina fem sjukdomsdagar, inte mycket av ett helt liv.
Nu var det tålamod vi skulle ha för att tarmen skulle få läka, bli åter igen stark och inte förstöras för all framtid av antibiotika, som jag inte skulle ha.
Helt plötsligt sa jag: Nej absolut inte antibiotika vill jag ha.
För inte ville jag äventyra min tarms hälsa.
Min tarm som var den som har sett till att jag har förutsättningar till att vara snygg, stark och glad.
Tålamod, det bästa ordet jag kunde få. Tålamod att finna mitt jag.
