Vem ska jag vara Nelson Mandela?

 
 
Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss, vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, tallangfull, underbar?
Frågan är egentligen, vem ska jag inte vara?
 
 
Du är ett Guds barn.
Att du låtsas vara liten tjänar inte världen.
Det finns ingenting upplyst i att gömma din storhet
för att andra människor inte ska känna sig osäkra.
Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Den finns inte bara i några av oss, utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla. ger vi omedvetet
andra människor tillåtelsen att göra detsamma.
När vi befrias från vår egen rädsla,
befriar vår närvaro automatiskt andra.
 
Nelson Mandela
vid instalationstalet 1994
i Johannesburg, Sydafrika
 

Lämnar dig aldrig ensam kvar, den existentiella ensamheten

Står där bredvid dig,
 
 
den existentiella ensamheten.
Du ser den inte.
Du känner den inte
när du far fram mellan olika klockslag och aktiviteter.
 
 
 
Men så plötsligt
känner du den där den står,
bredvid dig och i dig
omöjlig att ta sig ur dess tag.
Du känner dig ensam
och ensamheten har ett namn,
den existentiella ensamheten.
 
 
Den tillhör oss,
alla vi som är födda.
Skymtar fram och griper tag
när vi är som mest sårbara.
 Då vi drabbas av prövningar
som känns oövervinnliga,
just nu.
 
 
Ensam
när beskedet om svår sjukdom kommer.
 
Ensam
när jag inser att jag ska dö.
 
Ensam
trots att jag är omgiven av människor som bryr sig om mig.
 
 
 Ingen kan lyfta bort en annan människas existentiella ensamhet.
Bara knacka på
för att våga stiga in.
Ordlös närvaro ellar bara prat
om vardag eller livet,
som inte blev som jag har valt.
 
 
 
Vågar du sträcka ut handen mot den 
obehagliga ovälkomna existentiella ensamheten?
Killa den lite.
Bekräfta att du har sett den.
Känn den och säg:
Vad bra att du alltid är med mig,
du min ensamhet och följeslagare.
Omöjligt att vara helt ensam om du är hos mig och i mig.
Du som bär namnet den existentiella ensamheten,
den ensamheten som aldrig går ifrån mig.
 
 
Fakta från Peter Strang, läkare/professor/författare
Våga gå in på: www.peterstrang.se 
 
Att höra till : om ensamhet och gemenskap (inbunden) 

Klart till halvklart är ett strålande väderomslag i sitt diktformat

 
Tro inte att det hjälper att bara vara bra.
Du ska vara bäst
och tänk att inte ens det kanske hjälper,
för att du ska bli publicerad.
Du måste ha kontakter och en hel del flyt 
 
 
precis som jag 
när jag får erbjudandet att läsa en diktbok som inte blivit antagen av något förlag.
 
 
Tidlösa dikter och hajku
som berättar hur det är att bara vara du
 
 
Nå kanske inte helt tidlöst,
men har ändå något som jag kan identifiera mig med
och får mig att tänka:
Det kan faktiskt vara jag.
 
FACEBOOK
Status i status
Jag lever och gör grejer
Ibland är jag snygg
 
 
 
Ord utan eko 
Ljudvågor som stammar
Långt ifrån stranden
 
 
Din arm nuddar min
En okysst kärlek spränger
Lågmäld explosion
 
 
Jag kör försiktigt
Det är minusgrader här
Halka inombords
 
Så det är klart att jag säger att den måste jag ha
så jag köper "boken" från författaren 
som jag inte fattar att förlagen inte vill ha.
 
 
Maria Pohl
Tryckt vid akademin Valand,
Göteborgs universitet 2013
ISBN 978-91-87125-06-5

Sannolikheten i osannolikheten

Det finns en sannolikhet i osannolikheten att vi bedriver häxprocesser även i dag,
så som vi gjorde på 1600-talet.
Det är inte alls svårt att se parallellerna när man läser boken: 
 
 
 
BARNLÄKARFALLET, en förnekad rättsskandal av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter
 
 
Beskriver fallet hur det gick till när man bestämde sig för att häkta den läkare som hade ansvaret om den svårt sjuka Linnéa som sedan avled av sina skador.
 
Beskriver hur det svenska rättssystemet fungerar
när man ställer kunnig klok kvinna till svars för att ett litet barn dött på ett oklart sätt.
 
Beskriver hur man kan sprida falska rykten i media
för att folket ska ställa sig på åklagarens sida och förstå att det här är en barnamördare.
 
Boken skulle kunna heta Häxprocessen.
Skillnaden från då och nu är bara den att vi bränner inte kvinnor på bål längre,
men vi märker dem för livet, svartlistar dem trots sin oskuld
så att de aldrig mer kan komma tillbaka till sitt arbete eller stad.
Det skulle kunna beskrivas som osannolikt
men om du läser boken kommer också du inse 
att sannolikheten är så stor att den kan betraktas som sann.
 
Sedan kan man fundera på hur stor sannolikheten i sin osannolikhet är,
att vi svenskar som lever i dag skulle kunna agera precis som de tyskar som arbetade i koncentrationsläger under andra världskriget.
Tyvärr visar det sig i sin osannolikhet sannolikt vara sant.
Även det kommer du att förstå om du läser boken.
 
 
 
 Bakgrund 1: En flicka föds i v. 25. Vid födseln får flickan hjärtstillestånd och man gör återupplivningsförsök i över 10 minuter innan hjärtat börjar slå igen. Hon överlever. Under barnets levnadstid drabbas hon av många och svåra komplikationer till följd av sin förlossningsskada (lungkollapser, andningsuppehåll, syrebrist, lågt blodtryck, kramper, rubbningar i hjärtrytmen, infektion i hjärnvätskan, för mycket hjärnvätska, koagulationsstörningar mm). Hon opereras flera gånger och hon måste övervakas och vårdas nästan hela tiden på sjukhus. Hon överlever tack vare den medicinska kompetensen och de riktade resurserna mot/för neonatalvården som finns i Sverige år 2008. Flickan blir 3,5 månad och dör till följd av sina skador.
 
 
 
Bakgrund 2: En kvinna, narkos och intensivvårdsläkare med nästan 30 år i yrket. Är docent och har forskat i barnintensivvård samt undervisat i ämnet. Har arbetat i två krig, varit inom sjöräddningen som marin dykläkare och är vid häktningen ledamot av den regionala etikprövningsnämnden i Stockholm (tillsatt av regeringen). Den 2:e mars 2009 blir hon anhållen för mord på en av hennes tidigare patienter som avled 20:e september 2008. Dagen för det misstänkta brottet kommer den misstänkta läkaren in på ledig dag. Detta pga att föräldrarna ska få veta omfattningen av dotterns hjärnskada och att det inte finns hopp för ett fortsatt liv. Den kvinnliga läkaren är den som har haft mest kontakt med föräldrarna den senaste veckan och tror att det är viktigt att hon är med för att förmedla budskapet. Barnet dör samma dag, ca fem timmar efter att respiratorn kopplats bort. Hela tiden finns läkaren och en undersköterska på rummet för att se till att flickan är symtomlindrad, dvs inte har ont, inte har ångest, inte ryckningar eller kramper.
 
 
 
24 dagar efter flickans död obduceras kroppen. Man tar tre milliliter blod från lårvenen (brukligt är 10 ml men det går ej att pressa fram mer än 3 ml) Pga den lilla mängden, späds blodet ut med slaktblod för att kunna kontrollräkna det första provresultatet (normalt tillvägagångssätt) Provsvaret visar en gigantisk hög halt narkosmedel Tiopental och en dödlig halt av Morfin i blodet. I läkemedelsjournalen finns inget Tiopental inskrivet, därför blir slutsatsen att någon har dödat barnet.
 
Vem var hos flickan då hon dog? Svar: ”Barnläkaren”
Vem har tillgång till narkosmedlet Tiopental? Svar: ”Barnläkaren”
Vem är då mördaren? Svar: ”Barnläkaren”
 
 
 
För i en åklagares värld är det tydligen så att sannolikheten att det finns omständigheter som gör att ett provresultat är fel finns inte och om ett läkemedel inte är signerat i journalen (trots att vi i Sverige inte opererar utan att söva patienten med hjälp av narkosmedel) så är det aldrig givet. Och om det nu är orimligt att tro på något annat än de resultat som RMV (rättsmedicinalverket) kommer fram till, är det då rimligt att tro att den läkare som har arbetat med att rädda liv i 30 år helt plötsligt skulle utföra barmhärtighetsmord på en symtomlindrad, hjärnskadad och döende patient nu?
Vad skulle vinnas på detta (speciellt när man redan visste att detta barn skulle obduceras)?
Tror herr och fru åklagare att man helt plötsligt en lördagskväll tänker: Nu får det vara slut, spelar ingen roll att salen är full av vittnen och att flickan ligger i sin pappas famn. Jag tar Tiopental och för att vara riktigt säker på att flickan dör, så tar jag en så stor dos att det kan döda en dinosaurie.
Är detta rimligt att tro?
Ja det är rimligt att tro om man vill tro på att det finns häxor och om man vill hänga ut och bränna henne så att hon aldrig mer ska kunna återvända till sitt sjukhus.
Men varför också påstå att det inte är någon skillnad på poliserna och fångvaktarna och de som arbetade med samma uppgifter under andra världskriget?
 
Därför att ...
 
De kommer en måndag, fyra skinnjackeklädda poliser och beordrar mig att följa med. Jag får inte avsluta rondarbetet, inte rapportera över mina patienter till någon kollega, inte skriva i journalerna vilka mediciner som ska ges eller inte ges. Jag ska heller inte få byta kläder men tillåts efter påtryckning. Jag förs bort framför mina arbetskamrater, mina patienter och deras föräldrar. Jag får inte veta vad jag har gjort och jag får inte veta var de ska föra mig, men jag kommer till Solnas polisstation. På polisstationen visiteras jag, vilket betyder att jag får klä av mig naken framför både polismän och kvinnor. Jag får fortfarande inte veta vad jag har gjort men får till mig att jag ska sluta krångla och genast erkänna, annars ska jag få sitta i häktet mycket länge. Jag får ingen advokat. Jag ska inte få mina mediciner eftersom de misstänker att detta är knark. Jag får inte ringa någon som kan ta hand om mina hundar som är ensamma hemma. Jag får heller varken mat eller dryck det första dygnet. Efter ett dygn ber jag om en tandborste och får till svar: ”Det här är inget hotell”. Jag blir spottad i ansiktet och får höra: ”Du ska inte tro att du är någon”. Jag sover fyra nätter på en galonbrits med papperslakan och filt. Sista natten sparkas det på celldörren varje halvtimme och jag tvingas stå upp. De säger att de måste se att jag lever.*
 
(Allt detta betraktas senare som ringa tjänstefel och ringa tjänstefel är inte brottsligt.)
 
Känns detta beteende igen?
Ja, från litteraturen som beskriver hur ondskan gestaltade sig bl.a under andra världskriget i Tyskland.
Men det är i Sverige 2008,
en tid då vi flesta både har läst etik och historia i skolan.
 
 
 
 Ingen människa klarar sig själv mot omständigheter hon inte rår om.
Det hjälper inte om man både är oskyldig, välutbildad och vältalig.
Man behöver hjälp.
 
Björn Hurtig blir läkarens försvarsadvokat. Tillsammans med sin klient försöker de hitta orsaken till den stora läkemedelskoncentrationen i barnets kropp. Ingen av hans klients läkarkollegor vill vittna om att läkemedel som ges, inte alltid skrivs in och signeras i journalen (men det skulle hela Sveriges sjuksköterskekår kunna vittna om) och ingen vill säga att just han eller hon har givit Tiopental.
 Med idogt arbete hittar de experter som kan förklara varför provsvaren visar vad de visar.
Att med hjälp av ett sjuksköterskevittne visa på att allt som gavs till patienten inte alltid skrevs upp i journalen, beroende på arbetsbelastning och prioriteringar.
De kan bevisa för tingsrätten att hon är oskyldig.
Osannolikt att det kan vara så här och osannolikt hur otrygg vårdpersonal kan vara som har till uppgift att ge symtomlindring till döende människor.
 Har alltid tänkt att man inte behöver förklara det självklara. Men det blir tydligt när det självklara inte är självklart, inte ens av människor som representerar det svenska rättssystemet och som inte kan betraktas som obegåvade, har svårt att förstå att det finns ingen vinning för någon personalkategori att döda.
 
 
 
Ingen kan ana hur mycket medicin vi kan ge en patient för att han/hon ska bli smärtfri eller fri från ångest.
Och hela tiden måste vi balansera på gränsen mellan att lindra lidande men inte döda. Det som försvårar arbetet är att alla människor är olika och behöver olika stora doser av läkemedel. För att veta vilken mängd läkemedel som behövs krävs att man provar sig fram.
Likt kocken som använder sig av de kryddor som finns för att få fram den godaste smaken på maten, får sjuksköterska använda sig av de läkemedel som står tillbuds på läkemedelslistan för att få en god symtomlindrad patient. Ju mer erfaren kock, ju fortare vet han/hon vilka och hur mycket det krävs av varje krydda. Likadant är det för läkaren och sjuksköterskan.
 
 
 
Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter!, TACK!
Ni skrev om ”barnläkarfallet” men det kunde ha varit vem som helst av oss som arbetar med starka läkemedel och svårt sjuka patienter. Vi som arbetar med palliativ vård och ser vår uppgift att människor ska få det så bra som det bara går, intill sista andetaget.
 
*Fotnot: Faktatexten från boken om hur läkaren bemöttes av polis och fångvaktare är ändrad till "jag-form" för att du lättare ska kunna känna in vad som beskrivs.
 

När Gud hittade fram till människan genom terapin

I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.
http://www.apg29.nu
 
Från första kapitlet, första Moseboken

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds ande svävade över vattnet. 
 
Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem.
 
Från tredje kapitlet, första Moseboken
 
Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården , när dagen började svalkas. Då gömde sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" Han svarade: "Jag hörde dig i lustgården. Då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." Då sade han: "Vem har låtit dig förstå att du är naken?" Har du inte ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?" Mannen svarade: "Kvinnan som du har gett mig till att vara med mig hon gav mig av trädet, så att jag åt." Då sa Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen bedrog mig, så att jag åt."
 
http://www.seilon.org
 
Inget kapitel från Moseboken

Men det var då kvinnan såg och fick insikt i  att skulle hon vilja leva och växa så var inte det enda och bästa  att ha en man som skyllde på henne. Kvinnan som nu hette Eva höjde blicken mot skyn för att samtala med Herren Gud, men Gud var i begynnelsen en fördömmande Gud och det enda han kunde möta Eva med var ett varför. "Varför åt ni av frukten?" Men gjort var gjort och något svar som skulle kunna göra Gud nöjd hade inte Eva. Därför sänkte  hon blicken och i stället tittade hon fram. Hon såg att hennes avkomma i oräkningsbara generationer skulle söka samma svar som hon, vilket började med ett hur.
Hur skulle hon göra för att må bra eller i alla fall bättre?
Och så började sökandet...
 
Först hittade hon fantasin och genom fantasin hade hon hjälpen  för att hitta meningen. När hon kom i kontakt med sin fantasi så kunde hon också börja skapa och då kom konsten till henne.
Genom rörelsen, sången, dansen, musiken, bilderna och dramat kunde hon få utlopp för vad hon hade inom sig och genom att skapa kunde hon bearbeta och förstå sin egen historia, men även påverka sin egen utveckling.
Hon kom även till insikt att när hon samlade svåra känslor och upplevelser inom sig så blev det ett inre tryck som var tungt att bära, men genom konstnärligt skapande kunde det inre trycket få ett utlopp.
 
http://musikanta.blogspot.se
 
Hon lärde sig att läsa och skriva, vilket gjorde att hon kunde skriva ned sina drömmar, metaforer och inre bilder i en text som hon benämnde poesi.
 
 
Och genom att läsa andras poesi kunde hon få orden hon inte hade för de känslor som hon gick och bar på.
 
 
Men hon hittade också sitt lekrum. Inne i lekens rum kunde allt gestaltas. Också de mest fruktansvärda händelser kunde gestaltas utan att det väckte outhärdlig oro och ångest. Leken har nämligen ett språk och en form för det som inte kunde berättas med ord. (Omfamna livet, Uttryckande konstterapi i Palliativ vård. Diplomatuppsats av Maria Wahlström Norlin 2007)
 Människan hade hittat konstterapin.
 
 
 
Men människan ville söka och hitta mer och då fann hon en annan behandlingsform för psyket, nämligen den psykologiska behandlingen.
 
Den psykologiska behandlingen är ett samlingsbegrepp för många olika behandlingsmetoder som är grundade på psykologisk vetenskap. Metoderna har utvecklats genom forskning och erfarenhet och varierar beroende på vilken problematik det handlar om. (http://psykologiguiden.se)

I den psykologiska behandlingen kan man använda sig av frågor. Så gjorde Sokrates när han undervisade sina lärjungar. Sokrates frågor var frågor som syftade till att utforska verkligheten, tankemönster och möjliga alternativa sätt att tänka på.

Exempel på sokratiska frågor:

·         Kan du tänka på annat sätt?

·         Är det säkert att det är så?

·         Vad är det värsta som kan hända?

·         Vad innebär det för dig?

·         Hur skulle din bästa väninna se på detta?

·         Hur skulle du se på detta om du inte var deprimerad?

 

 

Men människan hade det inte lätt. Rätt som det var kom hon in i en tankefälla. Men hon lärde sig att hjälpa sig själv och andra att se tankefällorna, så att hon inte blev hjälplöst fastnande i dem. 

Tankefällor är ett slags logiska fel som gör att vi missuppfattar eller felbedömer situationer. De dyker upp lika vanemässigt som automatiska tankar. De leder till att vi reagerar på sätt som inte är ändamålsenliga. Genom att lära oss att känna igen tankefällor kan vi undvika dem.



Exempel på tankefällor:

·         Allt-eller-intet-tänkande - man uppfattar allt som inte är helt perfekt som misslyckat.

·         Förstoring och förminskning - Man förstorar det som är negativt och förminskar det som är positivt.

·         Selektivt tänkande – Man uppfattar endast det som bekräftar ens egna, negativa, tankar.

·         Tankeläsning - Man gissar vad någon tänker istället för att ta reda på hur det egentligen är.

·         Diskvalificering av det positiva - Man bortser från det som är positivt och räknar det inte.

·         Övergeneralisering - Man drar generella slutsatser om tillvaron utifrån enstaka händelser. Ett enda misslyckande tolkas som ett mönster som kommer att upprepas gång på gång.

·         Katrastroftänkande - Man förväntar sig ständigt att katastrofer kommer att inträffa

·         Känslotänkande - Man tror att de känslor man har är fakta.

·         Personalisering – Man tar på sig ansvaret för händelser som man inte kan påverka.

·         Förhastade slutsatser – Man drar slutsatser utifrån väldigt lite information.

·         Etikettering – Man ger sig själv en negativ stämpel istället för att se varje.

(http://www.kbtterapi.se)

 

Men människan fortsatte att söka och hon fann att det fanns många sätt att hjälpa sig själv för att kunna må bättre. Det kunde vara genom hårt kroppsarbete, bakning, träning, löpning, handarbete och slöjd. Sätten var många. 

 
 

Men vad hände med Herren Gud? 

 

http://uppenbar.info/uppenbar/rev/Skaparen.html

 

När Gud såg att människorna sökte andra vägar än mot honom tänkte han: Kanske att jag ska vara en förlåtande Gud i stället för en fördömmande Gud. Dem är ju bara människor, en avbild av mig själv som också har gjort fel när jag förvisade dem ur paradiset. Och från hans eget jag kom: Gud jag förlåter mig själv och mina skulder, jag en Gud som har gjort fel. Inled mig inte själv i frestelse utan hjälp mig själv att tänka: Hur ska vi rätta till det här?

Och precis som i begynnelsen kom ljuset och människosläktet svarade: Gud vi förlåter din ilska när du förvisade oss från paradiset men förlåt också oss våra skulder och utsätt oss inte för fler prövningar utan rädda oss från   det onda.

Men Gud visste att människan ville allt ha lite prövning, men det onda skulle han göra vad han kunde för att rädda henne i från.

Och så hade även Gud kommit till insikt när han följt människan på vägen till och genom terapin. Tack vare att Herren var en nyfiken Gud, precis som hans avbild människan.

 

 http://www.apg29.nu/index.php?artid=4816


Att vara här där jag är och inte där som jag inte är

 
 
 
 
Jag hör ordet mindfulness och jag uppfattar att det är att vara här och nu, att lyssna på sin kropp
och att vara lyhörd för sina behov. Ingenting för mig tänker jag som tror att det är något för dem som inte har en massa saker som måste bli gjorda.
 
 
... Men trött, vaknar vid fel tidpunkt på dygnet, 1000 tankar som far genom hjärnan på vad som har varit, vad som ska göras, vad jag inte får glömma och vad jag har glömt. Alltid rusningstrafik i hjärnan och det är med motorvägshastighet. Lever i tron om att jag inte har tid att bara vara, eftersom jag vet att livet kan förändras på en sekund och att det även kan ta slut på lika kort tid. Tycker därför att jag har anledning att rusa fram för att få gjort så mycket som möjligt medan jag kan för i morgon kan allt vara slut.
 
... Men så kommer ett erbjudande på mailen och ett litet sms från jobbarkompisen och jag som vet att livet är begränsat kan inte tacka nej (speciellt inte om det är gratis) till kurs i mindfulness. Måste se vad det är trots att jag "vet" att så kan man inte leva om man vill få något gjort.
 
Och så blir det fredag och jag går jag på mindfulness trots att jag redan vet att det här är inte något för mig, eller?
 
 
 
... Men något händer Jag blir medveten om att jag andas och hur det känns att andas in ett andetag. Men även att ett enda andetag kan vara gränsen mellan att jag lever och är död. Mina andetag är viktiga (visst, jag är leg. sjuksköterska men jag har hittills bara varit fokuserad på andras andetag, inte mina egna).
 
Och visst vet jag att vår andning  påverkas av hur vi mår. Vid stress, oro, rädsla och smärta har vi ofta en andning som är ytligare och känns högre upp i bröstet och kring hjärtat. Detta i motsatts till då vi är lugna, trygga och smärtfria. Andningen blir då djupare och lugnare.

Och jag blir påmind om att när vi blir irriterade och arga är det oftast känslan man känner först, för att sedan märka att andningen är förändrad. Och jag får veta att Om jag lär mig att vara medveten av min andning kan det vara det omvända, att jag först lägger märke till min andning och sedan känner av vad det är i omgivningen som har förändrat den. Om jag tränar att observera min andning kan jag också bli medvetna om vilket tillstånd mitt känslo- och tankeliv är i.

Så jag lär mig att bli medveten om min andning. Hur känns ett andetag när man andas in och fyller hela systemet för att sedan andas ut det? (Känn efter) Och jag tränar på att INTE tänka på något annat än mitt andetag.  Att observera andningen kallas att vara i kontakt med andningsankaret. Genom att fokusera på sin andning kan man komma tillbaka på vad som är här och nu. Andningsankaret ger mig inre ro och avspänning.
 
OCH SÅ HÄR GÖR JAG FÖR ATT BLI MEDVETEN OM MIN ANDNING:

Andas in genom näsan, ned i lungorna, fortsätt ned genom benen till bägge fötterna och ut i tårna.

Andas ut, upp från tårna och fötterna genom benen och genom lungorna och ut genom näsan.

Jag gör detta andetag tre gånger och jag upptäcker att det hjälper för att jag ska bli lugn. Jag låter varken min anatomi eller fysiologi hindra min tanke att pressa ned luften i fötterna. Det går med lite träning.

 

 

Jag andas och jag säger till mig själv när jag ska möta en ny situation på jobbet: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och jag säger till mina barn när de behöver stanna upp: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och jag säger till min patient när vi väntar på att Morfinsprutan ska ge effekt och smärtan försvinna: Vi andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och vi fokuserar på andetaget i stället för oron, stressen, smärtan och vi andas. 

 

 

Jag andas och jag känner andetaget och jag känner att det är en härlig känsla att kunna andas! men det räcker inte. Jag måste även känna hur det känns i kroppen och så lär jag mig att kroppsscanna min kropp som är en form av avslappning. Jag går från tårna genom hela kroppen och upp till hårfästet. Hur känns det i tårna? Hur trycker underlaget mot hälen, vaden, benet? Kan jag känna hur det känns? I ljumsken har jag en stor kroppspulsåder, kan jag känna den? Kan jag känna hur mitt hjärta slår? Hur känns det i nacken? osv.  (till hjälp har jag skivan: Här och nu) Målet är att inte förlora koncentrationen på det jag gör och vad jag känner och det är då jag märker hur många gånger tankarna far iväg och att det ibland leder till att jag somnar. Men här behöver man inte tänka i termer som misslyckat eller lyckats. Man gör efter sin förmåga. Det räcker med att observera att det händer.

Det är då jag märker att efter min vandring i kroppen är jag mycket piggare, vilket gör att jag kan få mycket mera gjort. Och jag bryr mig inte längre om att jag vaknar kl. 04 på natten eller bara har sovit sex timmar, jag vet att jag kan ägna 20 minuter till kroppsscanning för att vara med i dagen igen.

 

 

 Och så får jag veta att...

genom medveten närvaro händer det positiva saker i hjärnan. Eftersom man då aktiverar den vänstra främre delen av pannloben som styr över positiva känslor som entusiasm, intresse, nyfikenhet, glädje och lycka så dämpas aktiviteten i den högra, främre pannloben som styr över känslor som irritation, ilska, rädsla, nedstämdhet och depression. Här är också centrat för styrningen av vårt flykt och kampsvar som kommer i gång vid stresspåslag.

 

 

Dalai Lama har gång på gång frågat hjärnforskarna om hjärnans struktur kan påverkas av våra tankar. Gång på gång har han fått svaret nej, men nu har man genom forskaning och experiment sett att det faktiskt gör det. Man har sett att genom regelbunden mindfulnessträning så ökar tätheten av de grå cellerna i hippocampus som är en struktur i hjärnan som är viktig för inlärning och minne. Tätheten är också en viktig del för att känna självkänsla, medkänsla och förmågan för själviaktagelse. Man såg också en minskad täthet av grå celler i amygdala, det område i hjärnan som är känt för att spela en viktig roll vid ångest och stress.

 

Men vad är mindfulness?

 

Jag har fått lära mig att vara "mindful" är ett förhållninssätt som uttrycker att vi är vakna och uppmärksamma på det som sker i nuet, utan att bedömma det. På svenska blir det "medveten närvaro".
 
 
 
 
 
Här är ett exempel på hur du kan använda dig av mindfulness i vardagen:
 
S Stanna upp Ta kontkakt med andningsankaret (eller ta tre djupa andetag)

O Observera utan att bedöma vad som pågår i dig- spänningar i kroppen, känslor, stresstankar om vad som sker nu och vad som kan ske sedan tills du...

A Acceptera Acceptera verkligheten som den är och väljer om du ska...

S Svara eller släppa Vill vi och kan vi göra något åt det? Eller ska vi släppa det och det får vara som det är eftersom jag kanske inte kan göra någonting åt det. Det får passera.

Genom att träna i att stanna upp - observera - acceptera - svara eller släppa reagerar vi mindra automatiskt och får större möjligheter att göra val.

När vi möter ögonblick med medvetenhet ser vi mer och fler konstruktiva lösningar på situationer och problem. Vår personliga utveckling stimuleras och kännetecknas av att vi väjer mer aktivt om vi ska svara eller i stället låta något passera.

 

 

Och när kan jag använda mig mer av mindfulness-strategin? Genom att läsa i boken: Mindfulness i vardagen av Ola Schenström (distriktsläkare som inte använder sig av något som inte är förankrat i forskning) och CD-skivan: HÄR OCH NU, ett program för medveten närvaro sammanställt av Ola Schenström.

 

 

Hittar jag bl.a det här:

 
 
 
De säger att Mindfulness har hjälpt många människor. Om det stämmer så kanske det även kan hjälpa dig om du känner dig stressad, trött, ofocuserad eller om du är en av dem som har fått en kronisk sjukdom som styr ditt liv.
Jag vet inte,
men jag vet att mindfulness har hjälpt mig att hitta ett sätt att bli piggare och jag har förstått att jag visst kan vara i nuet och även få många saker gjorda, men det krävs medvetenhet så att jag kan göra mina val och det krävs träning för att känna hjärtat slå och känna hur lungorna fylls med syre, att känna att jag lever.
 
 
 
Strandsatt? Det finns en väg tillbaka!
 
 

Fotboll är allt?



Allt i livet kan inte vara fotboll säger jag när storebror säger till lillebror att återigen välja en fotbollsartikel som tidningsläxa. Får då som svar att fotboll är allt, politik, geografi, samhällskunskap och historia. Men han glömmer något. Fotboll kan också vara filosofi, psykologi och poesi. Det förstår jag ett år senare när jag håller i Jan Nordströms bok Tillsammansheten, som är en livsberättelse genom fotografier, målning och ord tillsammans med Kalmar FF´s lag.



Läs orden: Du är inte ensam. Jag finns här bakom dig

 
eller
 
Jag vill leva så att jag inte viker ner mig även när det är jobbigt. Jag vill försöka. Det ger positiv energi även till mina lagkompisar. Jag känner för oss, ger allt (Abiola Dauda)

eller
 
För om jag inte lyckas vad händer då? jag kanske faller men jag vågade ändå (Etrit Berishia)

eller

Jag är i ett krig med mig själv. Att inte ge upp. Att bli bättre. (Etrit Berisha)

eller

Och det är något i dina ögon som får mig att våga. De är inte tysta. De öppnar in.

eller

En dag kommer allt detta att vara över så försök att göra så bra ni kan, så att ni inte ångrar er sedan
(Nanne Bergstrand)



Och jag tänker att nu ska du få se att det är fler som fattar att fotboll är allt, nu även morsan.
Grattis 18 åringen!

 

 Här har du något att bita i, nämligen livet även om det inte är ditt liv som skildras och även om det inte är ditt lag. Men det är en fantastisk bok. Det kan även en morsa som inte kan förstå innebörden offside ändå förstå.


En kod från Elsa Beskow

                                                     elsa-beskov-01.jpg

Det var en gång en kvinna. Hon hette först Elsa Maartman men blev sedan Elsa Beskow. Hon föddes 1874 och växte upp med fyra yngre systrar och en äldre bror. När Elsa var 15 år dog fadern och familjen fick flytta till mammans tre ogifta syskon (två mostrar och en morbror) som bodde tillsammans i ett kollektiv.

Redan som liten visste Elsa vad hon skulle bli. Hon skulle bli en som skrev och ritade sagor. Men att hon skulle bli en av tidernas största sagokonstnärer visste hon säkert inte och att hon skulle få sex söner kunde hon kanske inte heller drömma om trots en fantastisk fantasi.




Elsa växte upp i en livlig, frisinnad och konstnärlig miljö. Hon kunde betrakta blommorna och djuren och hon kunde se sagorna i naturen, vilka hon sedan målade och satte text till. Sagorna följde henne hela tiden och under hela livet. Elsa blev aldrig uppfostrad, utan hon blev uppmostrad sa hennes lärarinnan Ellen Key om Elsa. Mamma, morbror och mostrar blev Sagan om Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå. Kanske var det precis så hon växte upp?


                             


Samma år, 1897 som hennes första bok "Sagan om den lilla lilla gumman" kom ut gifte hon sig med Natanael Beskow som hon hade träffatde då hon gick på konstfack och fick stå modell för honom. Resultatet blev porträttet överst på sidan.


                                       


Vartannat år en bok och vartannat år en pojke sa Elsa där hon satt vid det stora vita bordet i salongen och målade och skrev samtidigt som hon hade sina söner omkring sig.
Hon brann för det hon gjorde. Var det därför hon klarade att både arbeta, sköta hushållet, den stora trädgården och sina barn?

                                            
                                                    1912 kom boken Pelles nya kläder.


När jag var liten var det bilderna som fashinerade mig mycket i boken Pelles nya kläder. Jag tittade på farmodern och jag tittade på mormodern. Vem såg snällast ut? Jag såg att de var lika olika som min egen mormor och farmor. Vad jag inte förstod var varför Pelle var tvungen att göra tjänster till alla för att få ny kläder.



            


Inte heller som tonåring förstod jag varför Pelle skulle behöva passa småbarn, rensa i trädgårdslandet och valla kor för att få hjälp. Men jag läste ändå boken tillsammans med de andra Beskow-böckerna, men nu för mina kusiner.
Sedan gick åren tills jag en dag själv stod i hushållet med barn omkring mig. Jag hade så mycket jag ville göra, men hur skulle jag hinna?

Ingenstans där jag läste om Elsa beskow stod det hur hon gjorde för att få till det med tiden till att kunna arbeta med sina bilder och texter. Bara frågan: Hur hann hon med att skriva och illustrera alla böcker med sex söner, ett hushålle och en man som låste in sig på sitt arbetsrum med skylten "stör ej" på dörren? Men plötsligt förstod jag budskapet i Pelles nya kläder.  Det fanns ett hemligt budskap som jag hade fått inpräntat i mig från det jag var en liten flicka. Tjänster och gentjänster! Så när någon av barnen ville ha hjälp eller skjuts svarade jag: Det ska jag visst vännen min om du plockar i ordning på diskbänken. Eller: Jag skjutsar dig gärna om du städar toaletten. På så sätt kunde man få tid över till något annat än hushållsarbete och barn och det måste ha varit så Elsa klarade sitt kall, att skapa barnböcker.

Jag hade knäckt koden. Det tog tid, men jag kom på det tack vare Elsa Beskow och Pelles nya kläder!


                            


Och uppsluppen i mitt eget skapande kan jag känna igen mig, inte bara i begreppet uppmostrad utan även i den beskrivningen som sonen Bo Beskow ger:

"-Mor, får jag en pepparkaka?

-Javisst.

-Mor, får jag ta två pepparkakor?

-Mmmmm

-Mor, får jag ta tre pepparkakor?

-Jaha - nej vad är det du står och säger, pojke, inte får du ta några pepparkakor!"

 

 

Elsa visar att du kan om du vill även om du har barn, man, hushålle och trädgård. En kvinnlig förebild till oss alla.

                                            

                                        Fonot: Fakta och bilder från BonnierCarlsen

Köp Sagan om den Lilla lilla gumman

Köp Pelles nya kläder


Familjebygget

                                  

Byggen. Det finns många olika slags byggen som jag har varit med och följt. Bodbygge, lekstugebygge, klätterställningsbygge, kojbygge, bryggbygge, tillbyggnadsbygge och renoveringbygge. Hela mitt vuxna liv har jag levt i olika slags byggen. Vad jag inte har tänkt på är att jag också varit delaktig i ett familjebygge. Jag har byggt en familj utan att veta om att jag har byggt och jag har byggt utan ritning.

                                            
 
När jag öppnar mitt födelsedagspaket från vännen och hittar boken: Familjebygget-Ritningen som hjälper dig att förstå och bygga en familj (av Madeleine Cocozza) blir jag väldigt glad för här är svaret på hur man ska bygga - en familj. Man kan tycka att boken kommer 25 år för sent, men om man bygger familjen hela livet så kanske man har nytta av den 25 år eller ännu mer framåt.
 
       (Wall Photos Tillhörande: Up)

Om man får höra att man är kvinnan som gör fort och fel och efter det gör om och gör rätt så ligger det nära tillhands att riva ned hela familjen och göra om. Men om man även har fått höra och sett att allt går att lagas, repareras och renoveras så förstår man ganska snart att här har man ytterligare ett renoveringsobjekt, familjen. Men man behöver inte misströsta. Nu finns det en ritning till bygget och faktiskt en hel del beprövad erfarenhet.

                                     

Det känns underbart att man varken behöver matte A, B, C, D eller E för att förstå ritningen i boken. Det mest avancerade är en cirkel kallad familjens kostcirkel som visar hur vardagen ska vara uppdelad mellan arbete, partid, egen tid och familjetid. Det kanske också är den ekvationen som är svårast att få ihop (förstår varför man redan i mellanstadiet får lära sig att räkna ut cirkelns area, förberedelser för familjeliv!) 

                                   

Själva grunden i boken är den teoretiska kunskapen som finns i ämnet familjen, vilken är hämtad från forskningen. Sedan finns det fallbeskrivningar som visar olika familjebilder där man riskerar att bygga fel eller där man redan har byggt fel. Fallbeskrivningarna finns i hela boken och dem visar på att familjebyggen kan vara byggda på många olika sätt och leda till många olika svårigheter.

I slutet av boken finns ett kapitell som kan ge tröst. Den heter: "Myten om den lyckliga familjen". Byggmästaren (=författaren) skriver: Det finns en myt som odlas om den lyckliga familjen. Den innefattar en bild av familjer som välartade och lyckliga vilket medför att vi gärna visar upp vår familj som välfungerande och lycklig. Myten gör att vi mer sällan delar upplevelser av bekymmer och dilemman. Tystnaden om det svåra kommer ytterligare att förstärka myten om den lyckliga och framgångsrika familjen, och så lever myten vidare. Det finns inga lyckliga familjer, familjer är i vissa perioder lyckliga och i andra perioder olyckliga, var och en får sin beskärda del av svårigheter och lycka som måste hanteras på olika sätt. 

                           

Oavsett om du har ett renoveringsobjekt eller ett nybygge - läs boken! Språket är lättbegripligt men vissa stycken kan kräva att det läses fler gånger för att man verkligen ska kunna förstå. Det är inte något konstigt att en ritning på ett bygge kräver lite eftertanke och det krävs alltid lite ansträngning när man bygger. Men allt är inte jobbigt med familjebyggen. Här behöver man inte ansöka om något bygglov och om man redan har börjat bygga utan boken så finns det ingen risk att bli anklagad för svartbygge och riskera böter och rivning (eller att
TV 4´s program: Fuskbyggarna kommer). 

Och var börjar jag? Kanske i familjens kostcirkel. Det blir inte pannkaka (eftersom det blev det igår) och medan jag funderar på det jag läst så kommer jag till insikt att OM vår familj ska klassas som renoveringsobjekt så kommer vi kankse aldrig att bli klara. Det är precis som Tranströmer försöker få oss att förstå i sin dikt Romerska bågar: Du blir aldrig färdig och det är som det ska (snyft).
  
                                                 Wall Photos, Up

                                  Sedan: Killen som står och väntar när familjebygget är färdigbyggt?

Köp boken!

Medan segern firades, en av många historier som kunde ha varit din!




Tänk dig att du hör din mamma säga i förbifarten; Det där har jag också varit med om. Skulle du våga fråga och skulle du våga lyssna?
Du vet att varje människa bär på sin egen historia och helt plötsligt förstår du att även din mamma har en historia som hon har burit på i hela sitt liv. Kanske är det så att din mammas historia vill komma ut och du hör först bara orden: Utdriven från hemmet, ut i ett ingenmansland där byar är plundrade och klockaorna har stannat. Men det finns en fortsättning där din mormor ber att soldaterna ska ta henne, men de tar din moster och de tar din mamma och du får höra orden: Våldtagen, sönderslagen och tillfångatagen. Det är din egen mammas historia men det skulle även kunna vara din dotters, din väninnas, din mormors eller farmors historia, men också din egen.
Kanske att du då undrar: Vad klarar en människa och hur?

Många människor bär sina historier i tystnad och vi andra vet inte hur tungt de bär. Kanske det ändå blir lättare att bära efter att ha fått delat sin historia med andra? Jens Orback vågade lyssna på sin mammas historia och han vågade att skriva boken: Medan segern firades och jag hoppas att du vågar läsa, för boken är fantastisk. Du får veta hur det kunde vara 1945 samtidigt som segern firades för en 17-årig flicka.




Men det finns fler historier, inte från år 1945 utan 2010 och den här gången får jag höra hur våldtagna flickor i Lesotho får sina barn döpta av sina egna föräldrar till hemska namn så som avskum, soptunna mm De får bära på skammen som dem inte alls har skuld till.



Först en, två, tre, fyra...femton, hundra, tusen historier.
En av dessa historier blir en bok.
Historierna vill  vidare  och blir en låt.
Låten heter:  Varför hugger inte de vassa knivarna till ditt försvar?
och du  får som första läsare, läsa en liten bit av versen och hela refrängen.
Och vet du vad jag vill ha av dig? Din tankes kraft! Tänk att den här låten ska komma ut och att du vill höra den.
Gemensamt kan vi väl med tankens och handlingens kraft nå målet! 


I går hörde jag något som inte var tänkt
något som jag inte skulle höra
Jag visste inte vad jag skulle tro
eller vad jag skulle göra.....



VARFÖR HUGGER INTE DE VASSA KNIVARNA TILL DITT FÖRSVAR?
VARFÖR RINNER INTE BLOD FRÅN DITT HJÄRTA, TROTS ATT DU SKADATS HAR?
INGEN SPÄNNER HANEN PÅ GEVÄRET
OCH INGEN TRYCKER AV
FINNS DET EN MENING OCH I SÅ FALL VAD?



Köp boken här!


Nobel får snart möta Tranströmer!

Varför ska man läsa dikter och varför skriver man dem? Varför ska man läsa Tranströmer och kan man själv skriva?


Vissa av Tranströmers dikter är svåra och obegripliga, men så vänder man blad och där kommer orden, går rakt in och man förstår och tänker: Aha är det så! Ja, så kan det va´! Det svåra och obegripliga i livet blir plötsligt greppbart. För det man inte trodde gick att sätta ord på står där avskalat och enkelt.

Läs: Två städer!           På var sin sida om ett sund, två städer
den ena mörklagd, ockuperad av fienden.
I den andra brinner lamporna.
Den lysande stranden hypnotiserar den mörka.

Tänka: Stroke?


Läs: Romerska bågar!      ... En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall" ..




Men kan Tranströmer, så kan du
plocka ut och skriva ned
din känsla, din tanke
på ett papper
och där har du det
Att vara du!

Genom dig själv kan du hitta vägen in till andra
men även
Genom andra kan du hitta vägen in till dig själv

Läs Tranströmer och precis som som om du plockar ut de lenaste och för dig de finaste stenarna på en stenstrand så plockar du av Tranströmers dikter. Och som du även vet att nästa gång som du går på samma strand hittar du nya stenar, dem som du inte fann, första gången.
Du hittar hans dikter på www.bokus.com



Fotnot: Vännen Lena säger: "Jag vill göra en låt om utanförskap" "Okej" säger jag och direkt börjar alla ord som jag en gång har lärt mig få liv i hjärnan. Titeln dröjer inte länge. Utanför, för att jag är utan. Sedan dyker Tomas Tranströmer upp. Han skrev något, hur var det nu? Och där hittar jag det i dikten: Två städer.
Jag är helt ovetande att medan jag skriver låten så jobbar vadslagningsfirmor med att räkna ut oddsen för att Nobels litteraturpris ska gå till Tomas Tranströmer. När Tranströmer-versen är klar får jag veta att just Tranströmer ska få Nobelpriset. Först blir jag inte glad för nu måste jag dela honom med hela världen. Men sedan känns det bra för det måste väl betyda att fler än jag tycker som jag, att han är bra.

Hoppas du får höra låten snart. Här kommer en bit ur den: Utanför, för att jag är utan


Som en Tranströmer
där den nedsläkta staden hypnotiseras
av den brinnande, lysande stranden
ockuperad av fienden
så precis jag känner
i mitt handikapp
jag, din betraktare
jag som inte har
det du själv har kvar

Hämta mig ur skuggan
jag vill inte vara kvar
Eller törs jag själv
ta steget ut
för att visa att jag är här
och jag är jag










RSS 2.0