exsisto -

Att vara här där jag är och inte där som jag inte är

Jag hör ordet mindfulness och jag uppfattar att det är att vara här och nu, att lyssna på sin kropp

och att vara lyhörd för sina behov. Ingenting för mig tänker jag som tror att det är något för dem som inte har en massa saker som måste bli gjorda.

... Men trött, vaknar vid fel tidpunkt på dygnet, 1000 tankar som far genom hjärnan på vad som har varit, vad som ska göras, vad jag inte får glömma och vad jag har glömt. Alltid rusningstrafik i hjärnan och det är med motorvägshastighet. Lever i tron om att jag inte har tid att bara vara, eftersom jag vet att livet kan förändras på en sekund och att det även kan ta slut på lika kort tid. Tycker därför att jag har anledning att rusa fram för att få gjort så mycket som möjligt medan jag kan för i morgon kan allt vara slut.

... Men så kommer ett erbjudande på mailen och ett litet sms från jobbarkompisen och jag som vet att livet är begränsat kan inte tacka nej (speciellt inte om det är gratis) till kurs i mindfulness. Måste se vad det är trots att jag "vet" att så kan man inte leva om man vill få något gjort.

Och så blir det fredag och jag går jag på mindfulness trots att jag redan vet att det här är inte något för mig, eller?

... Men något händer Jag blir medveten om att jag andas och hur det känns att andas in ett andetag. Men även att ett enda andetag kan vara gränsen mellan att jag lever och är död. Mina andetag är viktiga (visst, jag är leg. sjuksköterska men jag har hittills bara varit fokuserad på andras andetag, inte mina egna).

Och visst vet jag att vår andning påverkas av hur vi mår. Vid stress, oro, rädsla och smärta har vi ofta en andning som är ytligare och känns högre upp i bröstet och kring hjärtat. Detta i motsatts till då vi är lugna, trygga och smärtfria. Andningen blir då djupare och lugnare.

Och jag blir påmind om att när vi blir irriterade och arga är det oftast känslan man känner först, för att sedan märka att andningen är förändrad. Och jag får veta att Om jag lär mig att vara medveten av min andning kan det vara det omvända, att jag först lägger märke till min andning och sedan känner av vad det är i omgivningen som har förändrat den. Om jag tränar att observera min andning kan jag också bli medvetna om vilket tillstånd mitt känslo- och tankeliv är i.

Så jag lär mig att bli medveten om min andning. Hur känns ett andetag när man andas in och fyller hela systemet för att sedan andas ut det? (Känn efter) Och jag tränar på att INTE tänka på något annat än mitt andetag. Att observera andningen kallas att vara i kontakt med andningsankaret. Genom att fokusera på sin andning kan man komma tillbaka på vad som är här och nu. Andningsankaret ger mig inre ro och avspänning.

OCH SÅ HÄR GÖR JAG FÖR ATT BLI MEDVETEN OM MIN ANDNING:

Andas in genom näsan, ned i lungorna, fortsätt ned genom benen till bägge fötterna och ut i tårna.

Andas ut, upp från tårna och fötterna genom benen och genom lungorna och ut genom näsan.

Jag gör detta andetag tre gånger och jag upptäcker att det hjälper för att jag ska bli lugn. Jag låter varken min anatomi eller fysiologi hindra min tanke att pressa ned luften i fötterna. Det går med lite träning.

Jag andas och jag säger till mig själv när jag ska möta en ny situation på jobbet: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och jag säger till mina barn när de behöver stanna upp: Andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och jag säger till min patient när vi väntar på att Morfinsprutan ska ge effekt och smärtan försvinna: Vi andas! (med andetag ända ned till fötterna).

Och vi fokuserar på andetaget i stället för oron, stressen, smärtan och vi andas.

Jag andas och jag känner andetaget och jag känner att det är en härlig känsla att kunna andas! men det räcker inte. Jag måste även känna hur det känns i kroppen och så lär jag mig att kroppsscanna min kropp som är en form av avslappning. Jag går från tårna genom hela kroppen och upp till hårfästet. Hur känns det i tårna? Hur trycker underlaget mot hälen, vaden, benet? Kan jag känna hur det känns? I ljumsken har jag en stor kroppspulsåder, kan jag känna den? Kan jag känna hur mitt hjärta slår? Hur känns det i nacken? osv. (till hjälp har jag skivan: Här och nu) Målet är att inte förlora koncentrationen på det jag gör och vad jag känner och det är då jag märker hur många gånger tankarna far iväg och att det ibland leder till att jag somnar. Men här behöver man inte tänka i termer som misslyckat eller lyckats. Man gör efter sin förmåga. Det räcker med att observera att det händer.

Det är då jag märker att efter min vandring i kroppen är jag mycket piggare, vilket gör att jag kan få mycket mera gjort. Och jag bryr mig inte längre om att jag vaknar kl. 04 på natten eller bara har sovit sex timmar, jag vet att jag kan ägna 20 minuter till kroppsscanning för att vara med i dagen igen.

Och så får jag veta att...

genom medveten närvaro händer det positiva saker i hjärnan. Eftersom man då aktiverar den vänstra främre delen av pannloben som styr över positiva känslor som entusiasm, intresse, nyfikenhet, glädje och lycka så dämpas aktiviteten i den högra, främre pannloben som styr över känslor som irritation, ilska, rädsla, nedstämdhet och depression. Här är också centrat för styrningen av vårt flykt och kampsvar som kommer i gång vid stresspåslag.

Dalai Lama har gång på gång frågat hjärnforskarna om hjärnans struktur kan påverkas av våra tankar. Gång på gång har han fått svaret nej, men nu har man genom forskaning och experiment sett att det faktiskt gör det. Man har sett att genom regelbunden mindfulnessträning så ökar tätheten av de grå cellerna i hippocampus som är en struktur i hjärnan som är viktig för inlärning och minne. Tätheten är också en viktig del för att känna självkänsla, medkänsla och förmågan för själviaktagelse. Man såg också en minskad täthet av grå celler i amygdala, det område i hjärnan som är känt för att spela en viktig roll vid ångest och stress.

Men vad är mindfulness?

Jag har fått lära mig att vara "mindful" är ett förhållninssätt som uttrycker att vi är vakna och uppmärksamma på det som sker i nuet, utan att bedömma det. På svenska blir det "medveten närvaro".

Här är ett exempel på hur du kan använda dig av mindfulness i vardagen:

S Stanna upp Ta kontkakt med andningsankaret (eller ta tre djupa andetag)

O Observera utan att bedöma vad som pågår i dig- spänningar i kroppen, känslor, stresstankar om vad som sker nu och vad som kan ske sedan tills du...

A Acceptera Acceptera verkligheten som den är och väljer om du ska...

S Svara eller släppa Vill vi och kan vi göra något åt det? Eller ska vi släppa det och det får vara som det är eftersom jag kanske inte kan göra någonting åt det. Det får passera.

Genom att träna i att stanna upp - observera - acceptera - svara eller släppa reagerar vi mindra automatiskt och får större möjligheter att göra val.

När vi möter ögonblick med medvetenhet ser vi mer och fler konstruktiva lösningar på situationer och problem. Vår personliga utveckling stimuleras och kännetecknas av att vi väjer mer aktivt om vi ska svara eller i stället låta något passera.

Och när kan jag använda mig mer av mindfulness-strategin? Genom att läsa i boken: Mindfulness i vardagen av Ola Schenström (distriktsläkare som inte använder sig av något som inte är förankrat i forskning) och CD-skivan: HÄR OCH NU, ett program för medveten närvaro sammanställt av Ola Schenström.

Hittar jag bl.a det här:

De säger att Mindfulness har hjälpt många människor. Om det stämmer så kanske det även kan hjälpa dig om du känner dig stressad, trött, ofocuserad eller om du är en av dem som har fått en kronisk sjukdom som styr ditt liv.

Jag vet inte,

men jag vet att mindfulness har hjälpt mig att hitta ett sätt att bli piggare och jag har förstått att jag visst kan vara i nuet och även få många saker gjorda, men det krävs medvetenhet så att jag kan göra mina val och det krävs träning för att känna hjärtat slå och känna hur lungorna fylls med syre, att känna att jag lever.

Strandsatt? Det finns en väg tillbaka!

2012-08-31 @ 09:10:49 Permalink KlokavBok Kommentarer (3) Trackbacks ()