En kod från Elsa Beskow
Det var en gång en kvinna. Hon hette först Elsa Maartman men blev sedan Elsa Beskow. Hon föddes 1874 och växte upp med fyra yngre systrar och en äldre bror. När Elsa var 15 år dog fadern och familjen fick flytta till mammans tre ogifta syskon (två mostrar och en morbror) som bodde tillsammans i ett kollektiv.
Redan som liten visste Elsa vad hon skulle bli. Hon skulle bli en som skrev och ritade sagor. Men att hon skulle bli en av tidernas största sagokonstnärer visste hon säkert inte och att hon skulle få sex söner kunde hon kanske inte heller drömma om trots en fantastisk fantasi.
Elsa växte upp i en livlig, frisinnad och konstnärlig miljö. Hon kunde betrakta blommorna och djuren och hon kunde se sagorna i naturen, vilka hon sedan målade och satte text till. Sagorna följde henne hela tiden och under hela livet. Elsa blev aldrig uppfostrad, utan hon blev uppmostrad sa hennes lärarinnan Ellen Key om Elsa. Mamma, morbror och mostrar blev Sagan om Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå. Kanske var det precis så hon växte upp?
Samma år, 1897 som hennes första bok "Sagan om den lilla lilla gumman" kom ut gifte hon sig med Natanael Beskow som hon hade träffatde då hon gick på konstfack och fick stå modell för honom. Resultatet blev porträttet överst på sidan.
Vartannat år en bok och vartannat år en pojke sa Elsa där hon satt vid det stora vita bordet i salongen och målade och skrev samtidigt som hon hade sina söner omkring sig.
Hon brann för det hon gjorde. Var det därför hon klarade att både arbeta, sköta hushållet, den stora trädgården och sina barn?
När jag var liten var det bilderna som fashinerade mig mycket i boken Pelles nya kläder. Jag tittade på farmodern och jag tittade på mormodern. Vem såg snällast ut? Jag såg att de var lika olika som min egen mormor och farmor. Vad jag inte förstod var varför Pelle var tvungen att göra tjänster till alla för att få ny kläder.
Inte heller som tonåring förstod jag varför Pelle skulle behöva passa småbarn, rensa i trädgårdslandet och valla kor för att få hjälp. Men jag läste ändå boken tillsammans med de andra Beskow-böckerna, men nu för mina kusiner.
Sedan gick åren tills jag en dag själv stod i hushållet med barn omkring mig. Jag hade så mycket jag ville göra, men hur skulle jag hinna?
Ingenstans där jag läste om Elsa beskow stod det hur hon gjorde för att få till det med tiden till att kunna arbeta med sina bilder och texter. Bara frågan: Hur hann hon med att skriva och illustrera alla böcker med sex söner, ett hushålle och en man som låste in sig på sitt arbetsrum med skylten "stör ej" på dörren? Men plötsligt förstod jag budskapet i Pelles nya kläder. Det fanns ett hemligt budskap som jag hade fått inpräntat i mig från det jag var en liten flicka. Tjänster och gentjänster! Så när någon av barnen ville ha hjälp eller skjuts svarade jag: Det ska jag visst vännen min om du plockar i ordning på diskbänken. Eller: Jag skjutsar dig gärna om du städar toaletten. På så sätt kunde man få tid över till något annat än hushållsarbete och barn och det måste ha varit så Elsa klarade sitt kall, att skapa barnböcker.
Jag hade knäckt koden. Det tog tid, men jag kom på det tack vare Elsa Beskow och Pelles nya kläder!
Och uppsluppen i mitt eget skapande kan jag känna igen mig, inte bara i begreppet uppmostrad utan även i den beskrivningen som sonen Bo Beskow ger:
"-Mor, får jag en pepparkaka?
-Javisst.
-Mor, får jag ta två pepparkakor?
-Mmmmm
-Mor, får jag ta tre pepparkakor?
-Jaha - nej vad är det du står och säger, pojke, inte får du ta några pepparkakor!"
Elsa visar att du kan om du vill även om du har barn, man, hushålle och trädgård. En kvinnlig förebild till oss alla.
Fonot: Fakta och bilder från BonnierCarlsen
Köp Sagan om den Lilla lilla gumman
Köp Pelles nya kläder
Gentjänster? Jasså det är det som är koden. Låter som ett perfekt tips för att få tid över till roligare saker... undra bara om det är försent att implementera det på man och tonåringar. Vad är det man säger om gamla hundar....
Får göra ett försök. Tack för tipset vännen!
Vilken underbar upptäckt, den är bra. Jag gör nog likadant, men lite mer inlindat: Jag ska bara göra klart först och sen skjutsar jag dig. Då är barnen alltid villiga att hjälpa till.
