exsisto

Varför ska man läsa dikter och varför skriver man dem? Varför ska man läsa Tranströmer och kan man själv skriva?


Vissa av Tranströmers dikter är svåra och obegripliga, men så vänder man blad och där kommer orden, går rakt in och man förstår och tänker: Aha är det så! Ja, så kan det va´! Det svåra och obegripliga i livet blir plötsligt greppbart. För det man inte trodde gick att sätta ord på står där avskalat och enkelt.

Läs: Två städer!           På var sin sida om ett sund, två städer
den ena mörklagd, ockuperad av fienden.
I den andra brinner lamporna.
Den lysande stranden hypnotiserar den mörka.

Tänka: Stroke?


Läs: Romerska bågar!      ... En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall" ..




Men kan Tranströmer, så kan du
plocka ut och skriva ned
din känsla, din tanke
på ett papper
och där har du det
Att vara du!

Genom dig själv kan du hitta vägen in till andra
men även
Genom andra kan du hitta vägen in till dig själv

Läs Tranströmer och precis som som om du plockar ut de lenaste och för dig de finaste stenarna på en stenstrand så plockar du av Tranströmers dikter. Och som du även vet att nästa gång som du går på samma strand hittar du nya stenar, dem som du inte fann, första gången.
Du hittar hans dikter på www.bokus.com



Fotnot: Vännen Lena säger: "Jag vill göra en låt om utanförskap" "Okej" säger jag och direkt börjar alla ord som jag en gång har lärt mig få liv i hjärnan. Titeln dröjer inte länge. Utanför, för att jag är utan. Sedan dyker Tomas Tranströmer upp. Han skrev något, hur var det nu? Och där hittar jag det i dikten: Två städer.
Jag är helt ovetande att medan jag skriver låten så jobbar vadslagningsfirmor med att räkna ut oddsen för att Nobels litteraturpris ska gå till Tomas Tranströmer. När Tranströmer-versen är klar får jag veta att just Tranströmer ska få Nobelpriset. Först blir jag inte glad för nu måste jag dela honom med hela världen. Men sedan känns det bra för det måste väl betyda att fler än jag tycker som jag, att han är bra.

Hoppas du får höra låten snart. Här kommer en bit ur den: Utanför, för att jag är utan


Som en Tranströmer
där den nedsläkta staden hypnotiseras
av den brinnande, lysande stranden
ockuperad av fienden
så precis jag känner
i mitt handikapp
jag, din betraktare
jag som inte har
det du själv har kvar

Hämta mig ur skuggan
jag vill inte vara kvar
Eller törs jag själv
ta steget ut
för att visa att jag är här
och jag är jag