Dag för dag, blad för blad, sten för sten
Dag för dag skulle blad för blad skifta färg och förändra lönnen, bredvid trappen där jag bor.
Ett träd i förändring. Det skulle fotograferas, ett kort för varje dag.
Men det var också dag för dag och sten för sten, bredvid trappen där jag bor.
En plats och aktivitet som jag valde att inte fotografera. Jobbade och slet för att få en stenlagd uteplats.
I dag undrar jag varför ville jag inte fota det?
Valde jag medvetet att fota det vackra och inte det fula?
Ville jag inte ha jorden, sanden, stenarna och tårarna på bild?
Ville jag inte minnas svetten, frustrationen och ilskan?
Varför fotade jag inte det?
När jag inte kunde vända bilen med släpet. När jag inte hade kraft att lossa kärran, då den var i fel vinkel. När jag skrek av ilska för att jag inte kunde allt som jag ville kunna göra själv.
Det svaga och dåliga i att vara jag.
Inte ett foto.
Men jag fotade inte heller bonden Andersson som hjälpte mig att lossa kärran från dragkroken. Och jag fotade inte heller kusin Kristofer som fick mig att bli glad med kommentaren: "Det kunde vara värre. Tänk om du hade varit tvungen att backa med dubbelsläp, det är lite svårare."
Allt detta hände parallellt med mitt träd,
som jag valde att fota dag för dag för att minnas trädets alla färger.
Men jag minns även det andra. Ilskan, tårarna, sanden, stenen och släpkärran.
Det fula som jag inte hade lust att fotografera, men som också ingår, inte i trädets, men i livets färger.
Jag minns ändå när jag sitter på min stenlagda uteplats och betraktar mitt träd.
Det som jag gärna fotograferar, ett vackert träd och en fin uteplats.
Det som jag vill visa upp som jag.
Kommentarer
Postat av: Helen
Oh vilka vackra bilder! Helen
Svar:
Exsisto MammaMia
Postat av: Kollegan Katarina
Gillar verkligen filten på sista bilden!!
Svar:
Exsisto MammaMia
Postat av: Vännen R
Vilka fantastiska bilder! Älskar verkligen hösten!
Svar:
Exsisto MammaMia
Trackback
