Lyrik à la sonett på blankvers?

Gymnasium betyder uppgifter. Uppgifter betyder läxor. Läxor betyder omprioriteringar och bortprioriteringar bara för att ge något som läraren vill ha. Den här gången ska det skrivas ett poem på 14 rader, precis som Shakespeare gjorde.
Vem vill läsa om Shakespeare? Vem vill skriva poem på 14 rader? Vem?
Jo, en morsa som inte behöver. Kanske för att hon vet att den tiden är förbi och att det nu är försent. Men det är ju aldrig försent. Är det inte så man säger? Därför sätter hon sig ned och gör sin egen läxa. En läxa som ingen kommer att fråga efter och som ingen kommer att rätta.
Tack vare sin läxa har hon fått omprioritera och bortprioritera sina hushållsuppgifter, eftersom läxor alltid måste komma i första hand.
Hon tar fram sin senast skrivna text. Stryker det som är före och det som är efter. Och kvar är 14 rader, alltså ett poem!
Men en läxa vill man ha rättad och man vill ha ett betyg på att man kan och att man duger. I stället för gymnasieskolans fröken får det bli internet. Där på internet får man veta att ett poem på 14 rader
kallas sonett och man får veta att det som är skrivet är skrivet på blankvers (tom utan rim).
Men framförallt, det är lyrik (en enskild människas subjektia beskrivning av något).
Lyrik à la sonett på blankvers? 
Sedan är det dags för betyget. Dem 14 raderna läses upp för sonen. Han lyssnar (betyder något). Sedan vill han ha dem 14 raderna för att lämna dem som sina egna till skolan. Men icke, det finns något som heter upphovsrätt. Men frågan hjälper mig. Det måste betyda att jag kan sätta betyget godkänt.





Din hand i din hand i min hand

Åh du unge man
trots att du är 17
kan jag känna
din hand i din hand, i min hand
då du var fem
och sprang
med bollen fram

Och hur du
än växer
och låter livet
fara fram
kan jag alltid känna
dina åldrar 
i din hand 








Men inte går det att sluta efter 14 rader.
Det blir 14 rader till.





I min hand
kan man se
att jag kommit fram
Åh, ta min hand
trots att den är gammal
kan du känna
alla mina åldrar
från det jag var liten
och till nu fram
Min hand, hand i din hand
kan jag inte få fortsätta
hålla din hand?
En sista gång
innan jag släpper taget... 




Ja kära William Shakespeare du som gillade sonetter. Här har du en dubbel sonett 400 år efter din tid.
Vi släpper inte taget om lyriken även om vi kanske har tappat pennan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0