Trappan som tar dig upp till dig själv



Det finns en himlastege där du för varje god gärning som du gör kommer ett pinnhål närmare himlen, himmelriket eller om du så vill Gud.  Men det finns även en trappa. Den kallas inte himlatrappan utan feedbacktrappan. Ju fler trappor du får gå i livet ju närmare dig själv och andra kommer du.

Att kunna gå i trappor är grundläggande för oss människor. Det är en möjlighet att utveckla det vi är mindre bra på samt att kunna förändra mindre lämpliga beteenden. Att ge feedback handlar om ett medvetet beslut till förändring av en själv och de relationer man har i sin omgivning.

Feedback är inte lätt, varken att ge eller att ta emot, men den är jätteviktig i all kommunikation som förälder, som fru, som medarbetare till sina kollegor och chef, till sina kompisar.

Att få och att ge feedback är ett sätt att växa själv som människa, men även att hjälpa andra att växa.




Om man har förmånen att arbeta tillsammans med andra människor i ett helt team med svårt sjuka människor måste man hela tiden våga och orka gå i feedbacktrappan. Det krävs träning och precis som det är med all slags träning så tar det ibland emot, man vill inte, inte just nu och inte idag. Men när det är gjort kan det kännas helt underbart och man är glad att man gjorde det.
Vi tränar på jobbet att gå i denna trappa. Vi får handledning och vi får verktyg till att ge feedback på rätt sätt.
 Jag själv har redan gått i den här trappan, en mycket brantare trappa och jag känner igen stegen.  Eftersom jag var så otränad så var jag tvungen att stanna länge på varje trappsteg. Men vem var det som tvingade mig upp i trappen? Ja det var han som jag en gång gjorde allt för att föda fram. Sedan lade jag ned min själ i att han skulle växa upp till en trygg och självständig människa, vilket han tackar sin mamma genom att säga:

- Morsan du har tappat formen!

- Jag är inte överviktig om man går efter BMI. Du har fel. (Steg: 1 Förkasta)

- Morsan du har för stor mage!

- Det beror på att jag har haft dig där. Det är du och dina bröder som har gjort att magen har tappat formen. (Steg: 2 Försvara)

- Man får en annan ämnesomsättning när man fyllt 30 år och man behöver lite fett som kvinna när man är 40+
(Steg: 3 Förklara)

- Morsan du måste börja träna på gym!

- Okej. Du kanske har rätt och jag har redan börjat.
(Steg: 4 Förstå)

EFTER ETT ÅR: - Morsan, erkänn att det är det bästa du har gjort, att börja träna!

Jag ERKÄNNER !!!!!!!!!!!!!!!! Det är det bästa jag har gjort. 


  








Men så en dag:




- Morsan! Du har tappat farten.

Helt plötsligt står jag vid en ny trappa:




- Hur menar du nu? (Tar steget över 1,2,3 och hamnar på steg 4). Menar du att jag gör för lite i hemmet eller är jag för långsam med det jag gör eller är det något annat du tänker på? Och medan jag väntar på svar (sonen försvinner upp på sitt rum) så sätter jag igång med lite brödbak. Får gissa att det är mitt stillasittande vid datorn  som symboliserar att jag tappat farten. Frågan är om jag vill ha en förändring av mig själv den här gången? Det kanske är sonens tur nu?

 Varsågod käre son, här är trappan!



Men jag ska vara lite jystare. Jag tänker inte säga: Du är, Du har eller Du vill, utan jag har lärt mig att för att ge feedback på bästa sätt ska man utgå ifrån sig själv. Jag använder orden:

Jag ser
Jag hör
Jag upplever
Jag skulle vilja

Prova! För du gillar väl också trappor?

Fotnot: En del av fakatexten tagen från: http://hedinexformation.blogspot.se/2010/06/feedback-trappan.html
Bild på den ritade feedbacktrappan från: http://www.fotosidan.se/groups/kritiskmassa/about.htm
Gymfotografier: Edvin Hansson och Lotta Åhman


Kommentarer
Postat av: Rakel

Var hittar jag mig själv? Går trappan upp eller ner? Att förstå är det att vara en nivå, eller trappsteg, under min medmänniska eller över? Varför vill vi tänka att framgång och växande är att klättra uppåt? Efter mitt fall i samband med "in-i-väggen-upplevelsen" för ett antal år sedan, blev det så tydligt att jag ramlade ner från en pedistal som jag själv och andra satt upp mig på. Det var inte skönt!!! Jag vill heller tänka att min trappa går nedåt ju mer jag växer. Var ser jag bäst hur mina medmänniskor har det, uppifrån eller nedifrån? Nedifrån ser jag även de andra som fallit och vi kanske kan hjälpa varandra...

2012-04-21 @ 09:35:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0