exsisto

Varför just jag skriker människan till Gud då hon förstår att hon ska dö. En existentiell fråga där frågan kanske aldrig får ett svar. Varför just jag skriker mina barn när hushållssysslorna delas ut.


                                                          


Och medan jag står som Gud i köket och river mig i skallen för att hitta ett svar, kommer anklagelsen: Det är inte rättvist! Vad ska dem andra nu göra för att det inte ska bli orättvist? För att duka är inte lika jobbigt som att göra köttfärssås. Men om man dukar och kokar spagetti, blir det lika då? Men så enkel är inte additionen för man måste räkna med vem som gjorde vad i går och i förrgår och gärna räkna hela veckan och förra veckan. Men då tröttnar hon som i dag fått rollen som Gud i köket och barnen får veta att livet är inte rättvist. Men för att lindra denna hårda sanning säger hon som i dag fått rollen som Gud i köket att de inte behöver oroa sig för den dagen som de flyttar hemifrån har det jämnat ut sig och hon hoppas förstås att det är sant.

                                                                                         

När det blir lugnt tänker hon som i dag är Gud i köket att frågan: Varför just jag? kanske inte alls är en existentiell fråga utan bara ett sätt att komma undan från det som är jobbigt. Människans sätt att alltid försöka komma undan. Men när hon som i dag är Gud i köket ser den ihopsjunkna hållningen av sonen framför spisen kan hon inte låta bli att säga: Vi hjälps åt så blir det lättare.
Och precis som frågan väcker hon som i dag är Gud i köket, väcks kanske även den allsmäktige Guden av den förtvivlade människan som skriker ut frågan: Varför just jag? Och kanske att frågan måste skrikas ut för att Gud ska vakna och säga: Jag finns här! Vi hjälps åt så blir det lättare.

Tänk att köttfärssås och spagetti kan ge svar på en existentiella fråga som många tror inte har något svar. Gött!