Vart jag mig i köket vänder står ett gammalt skåp och sänder: Här är mitt liv!

Jag var lång och tanig, tung och otymplig. Dem i min närhet tyckte inte jag var något att ha. De gömde mig i garaget för det var där de tyckte att jag skulle va´.

                                            

Jag svullnade upp av fukten, drabbades av mögel och mitt glas gick i kras. Och när jag till sist önskade att inte längre få finnas kvar var det någon som såg mig och viskade till mig: Dig vill jag ha!
Men jag trodde inte på orden, jag var misshandlad och förbrukad och jag visste att mitt värde inte var mer än en eld mitt i våren.
Men så blev jag hämtad av en människa som trodde på hopp oavsett om man hade träben eller dunkande hjärta i en kropp. Jag kom mitt in i ett kök där man gjorde olika operationer och där operatören var den som använde lusten som gas. 

                                               

Och så drog det hela igång. Med slippapper 240 försvann en del av min maskulitet och efter grundfärg och grönt hade jag en ny identitet. Helt plötsligt hade jag även en blomstrande äng, för jag skulle tydligen bli fåfäng. Och för att visa att jag hörde ihop med en gammal mjölkkanna och potta, fick jag samma gröna rand som kunde visa att det fanns gemensamma band, med en tid före den vi lever i nu.

                 

Men så kom Morakniven fram och jag ville skrika rakt ut i smärta. Nu när jag stod där så feminin och fin fick jag ej va´kvar med mitt omstylade flin. Här skulle det visas det som en gång var jag och att vara perfekt i färgen var visst inget ideal. Man skulle vara frech, men visa att man hade gammal erfarenhet kvar. Jag skulle ge av det jag hade, allt som var samlat i mig, jag som var ett skåp. Men skulle någon våga öppna mig och fråga vem jag var?

 

      

Till sist blev jag i alla fall fylld av beviset för att jag hade ett liv. Jag blev fylld med husets alla koppar. Nu skulle jag vara den som hjälpte till med att förmedla historier med hopp, genom en kopp kaffe med dopp.


   

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Ser fram emot en kopp te, framplockad från detta härliga skåp.

2012-01-04 @ 16:54:30
Postat av: Helen

Vad fint det blev önskar jag också var en pysselmamma.. Kram Helen

2012-01-05 @ 15:41:07
Postat av: Syster Rakel

Ooh så fint! När hinner du med allt?

2012-01-06 @ 16:32:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0